”Ni kan inte säga att ni bryr er om flyktingar och migranter som drunknar, om ni inte bryr er om deras liv på land”. Så twittrade Läkare Utan Gränser under lördagen.
Citatet sätter fingret på den allra ömmaste punkten i regeringens försvar av lagen om tillfälliga uppehållstillstånd, familjesplittring och ingrepp i asylrätten som riksdagen röstar om i morgon.
Genom att stänga den lagliga väg till trygghet som familjeåterförening har varit, kommer regeringen tvinga fler ut på en livsfarlig resa på havet. Möjligheterna att nå trygghet på land hänger ihop med hur många döda vi kommer räkna i Medelhavet och vid Turkiska gränsen.
De flesta ledamöter i Sveriges riksdag vet mycket väl att lagen som läggs på riksdagens bord inte kommer göra något som helst bättre.
Inte för människor på flykt, inte för EU:s möjligheter att enas om ett rättvist och värdigt mottagande och en asylrätt värd namnet, och inte för etableringen av dom som väl kommit. Tvärtom.
Syftet med lagen är enögt: Att skrämma människor på flykt från att söka skydd i Sverige.
Ändå ber en regering i fritt moralisk fall riksdagen att sätta asylrätten på spel när den behövs som mest, och gödsla rasism och splittring i samhället genom att låta rättigheter och villkor avgöras av var vi är födda.
Det är svårt att ta samtal om integration på allvar, när lagförslaget mer än något annat kommer försämra möjligheter att landa, läka och bli en del av vår gemensamma framtid.
Etableringsplaner, validering och utbildning kommer att slås sönder av tillfälliga tillstånd och människor kommer välja ett vilket som helst jobb, med vilken som helst lön och villkor för att kunna återförenas med sin familj.
Medan regeringen talar om andrum tar människor på flykt sina sista andetag i Medelhavet.
Medan regeringen pratar om ordning och reda i asylpolitiken överlåter de mottagandet av några av världens mest sårbara till skurkstaten Turkiet och Grekland på ruinens brant.
Medan regeringen pratar om att värna trygga jobb inför den tillfälliga uppehållstillstånd som gör alla på arbetsmarknaden otrygga – både den som är helt beroende av arbetsgivaren för att få stanna eller för att få återse sin familj – och kollegan som jobbar bredvid.
Regeringen säger att de inte har något val. Det är inte sant. Vi står inför ett viktigt vägval. Ett val som Sverige har gjort förut. Högern vill alltid ha skattesänkningar och otrygghet, sänkta löner och höja hyror.
Det är inte ett dugg förvånande. Däremot är det ett systemskifte att en rödgrön regering ser mer makt till arbetsgivaren och splittrade familjer som lösningar på de utmaningar vi står inför.
Nyckeln till framgång för Sverige har aldrig varit lägre löner eller sämre trygghet än andra länder. Vår styrka har i stället varit att vi investerat i samhället; i människor – i utbildning, bostäder, hälsa och jämlikhet. Det är då Sverige utvecklas och växer.
Det visar hela vår moderna historia. Tidigare generationer fick bättre utbildning och bättre jobb samtidigt som vi blev fler. Det var möjligt tack vare långsiktigt lönsamma satsningar.
Det är en lärdom Sverige måste ta till sig i dag. Vänsterpartiet står redo att hjälpa regeringen bygga Sverige större och starkare.
Begränsningar i asylrätten, otrygghet och familjesplittring är inte vägen framåt. Därför röstar vi nej till lagen om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd idag.
Och vi hoppas få sällskap av riksdagsledamöter från andra partier som innerst inne vet, att en skitlag inte kan bli annat än en skitlag – hur mycket man än pyntar den eller vilka ursäkter man hittar på.