Idag debatteras Vattenfalls brunkolsgruvor och klimatet i riksdagen.
Istället för att debattera vem som äger gruvorna, bör riksdagen samtala om hur Sverige kan hjälpa Tyskland att producera den el som behövs för att ersätta brunkolet.
”Sätt 2030 som året då Sverige senast ska ha ett 100 procent förnybart elsystem” föreslog nyligen några företrädare för miljörörelsen och företag på SVT Opinion.
Energiminister Ibrahim Baylan (S) och Lise Nordin (MP) vill i sin debattartikel på DN se 100 procent förnybart ”om 20 år”.
Bra så, men inkludera kärnkraften i målet något energiministern förklarat är förenligt med 100 procent förnybart. På så sätt kan svensk elproduktion hjälpa till att fasa ut tyska brunkolet och förhindra att Sverige blir direkt eller indirekt beroende av gaskraft.
Enligt SOM undersökningen vill endast tolv procent ”avveckla kärnkraften snarast” och bara åtta procent är negativa till vindkraft. De allra flesta är alltså positiva till både kärnkraften och det förnybara.
Det är lätt att förstå varför. Dagens kärnkraft producerar enligt energikommissionen el för bara 24 öre per kilowattimme exklusive skatt. Detta är hälften så dyrt som el från nya anläggningar, exempelvis ny vindkraft eller ny kärnkraft.
Effektskatten på kärnkraft behöver däremot avvecklas annars kan enligt bolagen inte oberoende härdkylning finansieras som behövs för drift efter sista december 2020. Flera partier har visat hur effektskatten kan tas bort.
Besparingen för samhället om kärnkraften fortsätter användas efter 2020 är enligt Vattenfall och IVA minst 200 miljarder. Jag har också sett beräkning på betydligt större belopp.
Klimatnyttan är också betydande. Vid antagandet att kärnkraften har 1000 terawattimmar kvar att producera kan tusen miljoner ton utsläpp av koldioxid undvikas. Det motsvarar Sveriges samlade utsläpp från 20 år.
Sverige har också ett stort ansvar. Vattenfalls fossila elproduktion, främst i Tyskland släpper årligen ut 85 miljoner ton koldioxid att jämföra med Sveriges samlade utsläpp på 55 miljoner ton.
Norden plus Polen, Tyskland, Holland och Storbritannien använder idag 1400 terawattimmar per år, ungefär som tio Sverige. Av denna el kommer fortfarande nära hälften från fossila källor, främst kolkraft.
Att ersätta fossila elproduktion i norra Europa kräver en tredubbling av antingen kärnkraft eller den förnybara energin. En enorm utmaning.
För att med elproduktion i Sverige kunna ersätta Vattenfalls brunkol behöver vi bygga en ny elmotorväg för att kunna skicka minst 80 terawattimmar från Sverige till norra Europa.
Sverige bör tredubbla planeringsramen för vindkraft till 100 terawattimmar från dagens 30. Sverige har mycket plats på land vilket ger billigare vindkraft än havsbaserad som många länder med mindre utrymme tvingas använda.
Om skatten på vattenkraft sänks kan investeringar göras så reglerförmågan ökas med tjugofem procent från 16 till 20 gigawatt. En förutsättning för mer vindkraft och ökar vattenkraftens värde.
Beräknat på skillnaden i pris mellan dagens kärnkraft och ny elproduktion håller kärnkraften idag ner elpriserna med 15-20 miljarder per år. Ibland påstås att samhället subventionerar kärnkraften men det är alltså närmast tvärtom.
Låt oss göra det som energiministern verkar föreslå och inkludera kärnkraften i målet om hundra procent förnybart. Detta vore populärt och samtidigt både ekonomiskt och ekologiskt smart.