Jag är 92 år, och har hela mitt liv klarat mig bra med kontanter.

Jag tycker det känns otryggt att ta ut pengar med hjälp av kort, så jag har alltid fått hjälp på banken. Men inte nu längre, tydligen.

Inte utan att banken får betalt – för att jag lånat ut pengar till dem.

När jag kom till bankkontoret i slutet av maj och lämnade fram min lapp för att ta ut pengar, pekade de på en skylt där det stod att det var en avgift på hundra kronor för kontantuttag.

Hundra kronor! För att ta ut mina egna pengar!

Jag sa högt ”Men det är ju stöld!”

Folk runtomkring tittade och det blev väl pinsamt för banken. Eftersom jag höjde rösten slapp jag betala. Men bara den gången. Sedan sa de att jag kunde bli ”nyckelkund” och då skulle jag få ett kort och kunna ta ut pengar därinne på kontoret. Men det skulle kosta 39 kronor i månaden.

Då tänkte jag att jag skulle demonstrera. Mitt barnbarn hjälpte mig med ett plakat där det stod ”Bankens utpressning: 100 kronor vid kontant utbetalning”. Och så gick jag och satte mig där utanför med plakatet.

Jag har fortsatt att demonstrera. Folk kommer fram och tycker att det jag gör är jättebra, men de vågar inte själva säga ifrån. Fast de tycker precis som jag. Och på Facebook är det tusentals som gillat det jag gör.

Jag vill uppmana fler att reagera, för att få stopp på det här. Själv är jag hellre en satkärring än en mes!

Nu senast kom både banktjänstemannen och den kvinnliga bankchefen ut, och skulle ”förklara” för mig.

Men jag sa till henne: ”Om jag hade fått låna ett par tusenlappar av dig och du kommer och vill ha tillbaka dem efter ett tag, så säger jag att det kostar hundra kronor – annars får du dom inte! Eller så kan du lösa ett kort för 325 kronor och så kan du få pengarna därinne om du betalar 39 kronor till.”

Jag tyckte det var en bra liknelse, men hon hade inget svar på det.

De var hela tiden väldigt vänliga och ville att jag skulle skriva på för ett sådant där kort, men då sa jag ”nej, tack” och gick.

Jag vill inte ha något kort! Jag vill inte stå och vara nervös och fumla med knapparna och känna mig utsatt. Jag vill kunna fortsätta att använda kontanter som jag alltid har gjort, och betala mina räkningar med betalgiro.

Jag är för gammal för att godta det där med att dom vill ha bort kontanterna. Vill bankerna det, så får de vänta tills vi som är äldst är utdöda. Bankerna har haft alldeles för bråttom.

Och vi är många, många som ogillar den här utvecklingen.

Jag har ingen dator. Men jag har en mobiltelefon, en äldre med knappar som jag bara använder för att prata i och skicka sms. När bankmannen såg det ville han visa hur han betalade med sin telefon, för han använde aldrig kontanter.

”Hur gör du om du vill köpa jordgubbar på torget här då?” undrade jag. Han sa att han kunde göra det med telefonen. ”Men om han som säljer inte har möjlighet att ta betalt så då?” frågade jag.

Nej, de får vänta tills vi gamla är borta, för det här accepterar jag inte.

Jag vill ha kvar kontanterna. Och jag tycker att det är orimligt att banken ska ta betalt för att jag vill ta ut mina egna pengar.