Hej Alina Koltsova,

Jag tycker att du hade flera kloka åsikter i din debattartikel på SVT Opinion som jag håller med dig om, men dock inte alla.

Det är en ödets ironi och inte utan komiska poänger att jag blivit anklagad, av för en mestadels borgerlig vit medelklass, för att vara rasist i samband med att jag använt mig av n-ordet i kontexten av det amerikanska slaveriet.

Ett ord som jag själv blivit kallad för, i nedsättande syfte, i hela mitt 50-åriga liv som svart och svensk. Av samma vita medelklass kan tilläggas.

Påståendet att jag i rasistiskt syfte använt n-ordet för att beskriva ett beteende är problematisk på flera plan.

För det första har aldrig sagt till moderatpolitikern Hanif Bali att han “är en husneger”.

Detta bevisas enkelt av den kommentar på Facebook där jag hänvisade till ”hans roll”, efter att jag i ett debattinlägg i SvD kritiserat statsminister Fredrik Reinfeldts uttalande ”att det inte råder några problem med arbetslöshet om man bara tittar på etniska svenskar mitt livet”.

När Bali ville ha en förklaring, bad jag honom slå upp uttryck som ”housenegro” eller ”Onkel Tom”.

Att påstå att någon “är en husneger” är en milsvid skillnad mot att påstå att någon uppvisar ett sådant beteende, eller ikläder sig denna ”roll”.

N-ordet är svårt historiskt belastat men svårligen ersatt i berättelsen om slaveriet i den amerikanska södern.

Hade jag istället sagt ”husslav”, så hade det inte haft samma konnotationer och sociologiska betydelse, vilka i detta sammanhang betyder att vända sig mot sin egen grupp mot fördelar.

Om man erbjuder sig att förneka rasistiska strukturer och i stället lägga ansvaret på individen, så som Hanif Bali eller för den delen Alice Teodorescu, Tomas Gur och Timbros integrationsutredare Adam Cwejman, så bereds man en välbetald plats runt maktens köttgrytor.

Detta är en väl känd sanning hos de flesta politiker med utländsk bakgrund. Därmed inte automatiskt sagt att nämnda debattörer inte har en äkta övertygelse och kanske tror sig att göra det rätta.

Själv fick jag erbjudandet, efter att jag varit FP:s nationelle integrationssamordnare, av den integrationspolitiska talesmannen Maurico Rojas vid valet 2006. ”En långt framskjuten position under valet och en hög tjänst i departementet efter valvinst”, allt i utbyte mot politikens omerta: tystnad och lojalitet.

Jag valde att gå ut med informationen i media och bröt därmed mot tysnadskodexen. Ett beteende som inte premieras i makten korridorer.

För det andra, vem äger egentligen rätten att bli kränkt? Om man kallar en vit etnisk tysk för till exempel ”guling”, ett rasistisk epitet som använts om asiater, kan, bör eller har denne tysk ens rätt att bli kränkt?

Mig veterligen är Hanif Bali en man från Mellanöstern. N-ordet har använts och används om svarta människor från Afrika söder om Sahara.

Jag skulle kunna ge fler exempel, men vill undvika att använda rasistiska epitet i onödan. Men jag tror att du förstår min poäng.

Det tredje är att det är de förfördelades rätt att definiera omfattningen av skadan som övergreppet orsakat. En del av den helande processen har varit att avväpna fienden.

I det här fallet innebär detta att göra de kränkande orden till sin egendom. Ta exempel med de nedsättande orden ”bög”, ”svartskalle”, eller för den delen ”snut”. Ord som idag används av dessa grupper om sig själva, som ett led att neutralisera och beröva dess kraft.

Den processen ägs av offren, till vilka jag räknar mig själv.

Vi har alla historier om orättvisor och kränkningar att berätta. Själv figurerar jag som 3-åring på en förstasida i Aftonbladet i november 1966, i  knät på min unga mor under rubriken rubriken ”Mamma, kan du inte tvätta av mig färgen?”.

Så Alina, min partikamrat, må vi ta mänskliga rättigheter på blodigt allvar i kampen mot de verkliga rasisterna.