Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”En onödig köttskräck”

MAT · ”Risken att drabbas av sjukdomar av mat är mycket mindre än människor lätt tror när man läser om larmen”, skriver Jana Pickova.

Jana Pickova
Professor enheten kött och fisk, SLU

Det som rapporterats om veckans ”köttlarm”, där WHO visar på samband mellan köttkonsumtion och cancer, visar bara en del av sanningen.

Allt kött är inte lika. Till exempel skiljer sig kött från vilda djur från djur uppfödda i stordrift.

Djur som uppföds på grönt gräs och ensilage har annan sammansättning än djur uppföddda på kraftfoder. Charkuterivaror kan ha totalt olika sammansättning och olika tillsatser som gör att de inte kan sammanföras under en rubrik.

Alltså, det finns flera bottnar i matlarm och rekommendationer, som tyvärr sällan sätts i perspektiv till annat.

Vi har idag många unga kvinnor med järnbrist, och även män som bygger upp sin muskelmassa behöver järn. Många av dem följer kostråden.

Järnbristen är ett större problem än om de äter rött kött.

Forskning har visat att järn inte tas upp lika bra från kosttillskott eller grönsaker, men det nämns inte alls när det pratas om att kött kan vara ”farligt”. Dessutom har animaliskt protein ett högre biologisk värde (högre "bioavailability") än vegetariskt protein.

Det är inte meningen att vi ska vara vegetarianer, människan är allätare rent biologiskt, vi är inte byggda för att vara vegetarianer och framför allt inte veganer.

Det har i veckan rapporterats om att risken för cancer ökar med 18 procent hos den som äter 50 gram processat kött dagligen. Men 18 procent jämfört med vad?

Det betyder bara att om 6 av 100 riskerar att få tarmcancer så höjs den siffran till 7 av 100. Det är en ökad relativ risk, och betyder inte att du som konsument höjer din risk att drabbas med 18 procent.

Risken att drabbas av sjukdomar av mat är mycket mindre än människor lätt tror när man läser om larmen.

Därför är det lätt hänt att det i media bara rapporteras om riskökningen, istället för att förklara hur liten den faktiskt är för den enskilde. Statistik måste behandlas med försiktighet och kräver förklaringar för att inte missförstås.

WHO tar ju fram siffror enbart i en viss fråga i taget, sedan måste  någon förklara det och sätta det i perspektiv till en större verklighet.

Detta borde vara rollen för livsmedelsverken i de olika länderna.

Något som glöms bort totalt när köttlarmet kommer från WHO är att rekommendationerna utifrån forskningen kan skilja sig åt mellan olika länder. Man kan inte ta WHO:s rekommendationer och kopiera dem över hela världen, vi har till exempel olika genuppsättningar.

Så det här är ett lokalt i-landsproblem som framför allt bygger på forskning från USA, där just djuruppfödningen ärspeciell även om deras metoder spritt sig över många delar av världen så utför inte den hela sanningen.

Forskning har ofta byggts på feta amerikanska män. Nu har man blivit medveten om att det krävs en större blandning människor och numera är antalet forskningspersoner ofta otroligt stor.

Men det sker ibland på bekostnad av tillförlitliga fakta. Försökspersoner får fylla i vad de äter, och därifrån görs utvärderingar och riskbedömningar.

Men vem kommer ihåg vad man ätit? Och hur mycket är människor medvetna om köttets beroende av djurens uppfödningn?

Forskningen borde jobba mer med individjämförelser där man exempelvis kan följa markörer i blodet.

Hur forskningen ser ut och vad den bygger på bör vi vara medvetna om när vi tolkar den.

Epidemiologi är bra, men konsumenten som läser om exempelvis köttlarm måste förstå att det är en statistisk metod, inte en medicinsk diagnosbaserad kunskap.

Det vore önskvärt att Livsmedelsverket blir tydligare i dessa avseenden.

I nuläget har de satt 500 gram kokt kött i veckan, 70 gram per dag, som gräns för rött kött och charkprodukter.

Det de inte säger är att om man inte äter kassler eller bacon tre gånger per dag, så klarar man sig fint, speciellt om man dessutom tar hänsyn till hur djuren uppfötts.

Att Livsmedelsverket sätter upp rekommendationer och övre gränser på köttintag istället för att tala om att det inte är farligt om man äter rött kött några gånger i veckan, är oroande.

En del av problemet är att det inte främst är personer i riskzonen för sjukdomar som tar till sig varningarna och rekommendationerna. Det är istället unga, friska kvinnor och män som blir avskräckta.

Vi får inte falla för en onödig köttskräck.