Ska man ta sig en semla eller? Klart man ska det är ju fettisdag. Men var det inte just kanelbullens dag? Jo, just det och sen har vi haft jul där emellan också, då ska man verkligen unna sig det är ju tradition.

Längtar redan till påsk och de där små gulliga marsipangrisarna och äggen fyllda med choklad och godis! Fast tur att pappa, kusinen och moster fyller år i mars så man får unna sig lite tårta, japp då hade man täckt upp mars också!

Man kan inte hålla på så här.

Man kan inte leva med ett konstant sockerberoende och totalt förstöra sin hälsa. Man blir inte lycklig av det.

Man blir en knarkare som konstant motiverar sig med närliggande dagar som stillar abstinensen efter socker.

Jag skulle säga att det är livsfarligt och ett vidrigt sätt att leva på.

Jag tror att alla vet hur jobbigt det är att vara beroende av socker och hur svårt det är att bli kvitt ett beroende, det spelar ingen roll vilket.

Men det är svårt att motstå när det bjuds för människan är glupsk, och en semla är så god. Och stillar lite vardagsångest också. Ökar ångesten så fort sista tuggan är tagen men just där och då – halleluja så bra man mår!

Man blundar, känner efter, utbrister ett mmmmmmm, man är ganska nära orgasm ja vet. Jag vet, det är därför jag bjuds in för att skriva om problematiken.

Men kan man leva utan socker? För det finns inget mellanläge. Det finns de som klarar av att göra saker med måtta, men de är få. De flesta har ett på eller av inkluderat mig själv.

Antingen så är jag rökare eller inte.

Antingen så äter jag nyttig mat, tränar och har ett snyggt yttre och inre eller så skiter jag i allt och shmoffar i mig allt som smakar sött, kladdar, är näringsfattigt och gör mig deppig och tjock.

Men hur ska man hitta ett mellanläge när det är så svårt?

Okej då men så här säger vi. Här kommer mitt ärliga svar. Man gör en plan. Kalorier in – kalorier ut.

Vill man verkligen äta en semla så ställer man in sig på att:

1. Man ska njuta av den till fullo.

2. Man ska kompensera för den med träning.

3. Man kommer att tampas några dagar (ganska många) med att bli kvitt sitt sockerberoende som genast kickar in.

Okej, så säger vi.