Jag har demonstrerat varje första maj sedan 1974. Inte för att första maj-demonstrationer i sig förändrar verkligheten. Det har nog hänt ganska sällan.
Men allt som oftast har demonstrationerna varit folkfester för vanligt folk som bekämpar allt det som är orättfärdigt och förespråkar reformer och förbättringar.
Historiskt har demonstrationer på första maj varit ett sätt för folk att protestera mot orättvisor och ett tillfälle att drömma om en bättre framtid.
Åttatimmarsdagen var ett av de viktigaste kraven kring förra sekelskiftet.
Sjukförsäkring för att slippa svälta vid sjukdom och utbyggd välfärd har varit viktiga krav. Kamp mot krig och fascism har alltid varit närvarande.
Men varför demonstrera idag? Ja, låt oss se oss omkring.
Den rikaste procenten äger mer än resten av världens invånare äger tillsammans. Och i Sverige äger den rikaste procenten 40 procent av de samlade förmögenheterna.
Samtidigt lever en kvarts miljon barn i Sverige under EU:s fattigdomsgräns. I världen lever en miljard människor i extrem fattigdom, en stor del av dessa är barn.
Kvinnors löner i Sverige är i genomsnitt 17 procent lägre än mäns löner. Under ett helt arbetsliv tjänar en kvinna i genomsnitt drygt två miljoner kronor mindre än en man.
Med det följer att kvinnor får lägre sjukersättning, mindre i A-kassa och sämre pensioner.
Lönernas andel av vinsterna har minskat i mer än 30 år. Samtidigt utnyttjas människor globalt i många typer av arbeten.
Byggnadsarbetare från Burma, Nepal och Palestina fråntas pass när de ska bygga arenor till fotbolls-VM i Qatar.
Barnflickor från tredje världen saknar rättigheter i familjer som kan utnyttja dem efter behag. Och i Sverige utnyttjas papperslösa, gästarbetare och utländsk arbetskraft.
Timlöner på 20 kronor, månadslöner på 7000 kronor, sexuellt utnyttjande, hot och kränkningar är vardag för många.
I rask fart är mänskligheten på väg mot en klimatkatastrof på grund av överkonsumtion av fossila bränslen och drivmedel i den rika delen av världen.
Många flyr från miljöförändringar, andra från terrorism, förföljelse, krig och extrem fattigdom. 60 miljoner människor – lika många som i sex länder av Sveriges storlek – befinner sig på flykt.
Nästan 40 miljoner är på flykt inom sina egna länder. Därför har länder som Syrien, Irak och Kongo-Kinshasa störst antal flyktingar.
Mer än hälften av världens flyktingar finns i tio länder – inget av dessa länder ligger i Europa. Varje dag dör i genomsnitt två barn på flykt i Medelhavet.
Den som hävdar att det inte längre finns något att demonstrera mot har en ganska brant uppförsbacke i argumentationen.
Men vad demonstrerar vi för?
Själv firar jag första maj i Borlänge där jag talar till Vänsterpartiets demonstranter.
Men jag ska också delta i We are Dalarnas manifestation mot nazism på förmiddagen.
Polisen har nämligen haft det extremt dåliga omdömet att bevilja nazister demonstrationstillstånd i Borlänge på arbetarrörelsens högtidsdag.
Och då blir det naturligt att demonstrera för ett samhälle där alla sorters rasism bekämpas.
Ett samhälle där alla barn ges samma rätt till en bra uppväxt oavsett vad deras föräldrar arbetar med, vilken färg deras hud har, vilken gud deras släktingar tillber och vilket språk deras morföräldrar talar.
Men också ett land där vi tillsammans bekämpar klassamhället, där utnyttjandet av en arbetare ses som ett angrepp på alla, där kvinnor och män kan leva som jämlikar på riktigt.
En framtid där vi genomför förändringar som minskar risken för en klimatkatastrof, där vi visar solidaritet med förtryckta i andra länder och tar ansvar för de människor som tvingas på flykt.
Ett samhälle, helt enkelt, där människovärdet och demokratin försvaras mot alla mörka krafter som angriper dem.
Jag är fortfarande övertygad om att en annan värld är möjlig. Hoppas du vill göra mig sällskap på vägen dit.