Debattinlägg

Låt oss bränna kyskhetsbälten framför Stora moskén, Gudrun

FEMINISM OCH ISLAM ·

Bahareh Andersson om FI:s syn på islam inför kvällens Debatt:

Sveriges feministiska rörelse måste göra upp med bristen på muslimska röster i de egna leden. När Gudrun Schyman nu kandiderar som partiledare i Feministiskt Initiativ vill jag därför att vi tillsammans visar att mänskliga rättigheter går före de patriarkala traditioner som fortfarande dominerar vissa moskéer. Svenska muslimer är en lika mångfacetterad grupp som andra minoriteter, skriver Bahareh Andersson inför Debatt kl 22.00 i SVT1.

I dag tillkännagav Gudrun Schyman att hon kandiderar till sin gamla post som partiledare för Feministiskt Initiativ. Jag hoppas att hon ser det som en chans att bredda den feministiska debatten i Sverige.

För vi är många som skulle vilja höras mer.

I kväll möter jag Gudrun Schyman i SVT Debatt. Temat för debatten är feminism och islam. Hur ställer sig Feministiskt Initiativ till det kvinnoförtryck som bevisligen sker i vissa moskéer i Sverige? Och vad vill FI göra åt bristen på feministiska röster med muslimsk bakgrund i de egna leden – ett problem partiet för övrigt delar med den svenska feministiska rörelsen i stort?

En del förväntar sig säkert en sorts ”catfight” mellan mig och Gudrun. Men debatten handlar inte alls om det. Den handlar om att skapa solidaritet, förståelse och framför allt att kunna mobilisera alla goda krafter i vårt samhälle för att bekämpa extremism och fundamentalism som kränker mänskliga rättigheter.

För vi finns, vi muslimska feminister. Den muslimska gruppen i Sverige är lika mångfacetterad som andra minoriteter. Tro och religion är någonting som varje människa har privat, inför Gud. Mänskliga rättigheter, däremot, är någonting allmänt. På samma sätt som Svenska kyrkan sedan länge gjort upp med kristendomens kvinnoförtryckande avarter, måste nu svenska moskéer göra det.

I mitt hemland Iran är de antidemokratiska maktsystemen starka. Där betraktas jämställdhet av majoriteten fortfarande som ett västerländskt påfund – men det finns samtidigt kvinnogrupper och människorättsaktivister som riskerar sina liv när de utmanar både makten, diskriminerande traditioner och vantolkning av religionen av de styrande.

Men hur bemöter vi här i Sverige de värderingar som är kopplade till kyskhetskultur, patriarkala och kollektivistiska familjestrukturer? Hur ser vi på förtryckande traditioner i sammanhanget integration och identitetsutveckling? Någonstans går nämligen gränsen mellan att vara flexibel och uppfylla minoritetsgruppers önskan om att bevara sina kulturella och religiösa normer – och att ta tillvara barns och kvinnors rättigheter. Den gränsdragningen måste vi diskutera.

Det finns en aktsamhet hos många kring hur man talar om ”kultur”, en rädsla för att bli uppfattad som främlingsfientlig och rasistisk. Det finns en lång tradition i Sverige av att vara mycket tillåtande och accepterande inför olika kulturer, traditioner och religioner. Det är i sig en mycket positiv intention. Men viljan att acceptera olikheter får aldrig leda till att mänskliga rättigheter negligeras.

Snällismen, och den svenska tolkningen av mångkulturalismen, får inte användas för att legitimera förtryck mot minoriteter, kvinnor och barn på grund av ”olikheter i kultur eller religion”.

Enligt Ungdomsstyrelsen lever idag cirka 70 000 ungdomar i Sverige utan frihet att själva bestämma över sina kärleksliv. Hur Feministiskt Initiativ vill hjälpa dem till ett liv utan förtryck är fortfarande oklart. Tidigare jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) satsade hundratals miljoner på de här ungdomarna. Vilka konkreta förslag har Gudrun Schyman?

Länge vägrade Schymans parti att över huvud taget befatta sig med hedersbegreppet. Jag blev djupt besviken när Gudrun Schyman tidigare i år inte ville ställa upp på en intervju för Uppdrag Granskning och kommentera avslöjanden från programmet Imamernas råd. Jag blev också chockad över det uttalande som FI:s ställföreträdande representant, Julia Bahner, gjorde i programmet: ”Vi VITA kvinnor kan inte företräda alla andra”.

Detta var hennes exakta ord. Det är väl rasism, om något? Är vi inte feminister först och främst, och vita, bruna, svarta eller gula först därefter? Det är dags för FI att börja se skillnaderna, utan att exkludera oss som skiljer oss från pigmentsnormen.

Lyckligtvis verkar Gudrun Schyman nu börja förstå att kulturrelativism inte är vägen till allas frihet. Och har hon bränt upp 100 000 kronor kanske Schyman nu också kan bränna upp en medeltidssymbol tillsammans med mig?

Så Gudrun: Låt oss bränna kyskhetsbälten tillsammans framför Stora moskén i Stockholm. Det skulle bli en betydligt billigare feministaktion. Men jag tror att den skulle få lika stort genomslag.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.