”Centern vill ha månggifte”, gastar tidningsrubrikerna. Precis som när Feministiskt initiativ ville modernisera familjelagstiftningen blir nu Centerpartiet idiotförklarat, trots att kärnan i deras förslag borde vara självklar i varje sekulärt samhälle. Stå på dig mot moralpaniken, Annie Lööf – medborgare ska ha samma lagliga stöd oavsett hur de väljer att leva sina liv tillsammans, skriver Gudrun Schyman.
Nu mullrar det i de centerpartistiska rötterna. Spekulationerna om sprickor i partiet står som spön i backen. Annie Lööf avbryter sin semester och flyger hem för krishantering. Stor politik-dramatik. Man skulle kunna tro att det hade hänt något allvarligt.
Jag har ingen insyn i Centerpartiets inre liv och vet inte vilka konflikter som kan finnas där. Men det är intressant att den mediala debatt som dragit igång i huvudsak gällt dessa två meningar i ett 15-sidigt förslag till idéprogram som en arbetsgrupp levererat:
”Människor måste själva få besluta över sina privatliv, relationer och tillgångar. Politiken bör varken avgöra hur många människor man får leva tillsammans med, gifta sig med eller vem som ska ärva ens tillgångar.”
I medierna blir budskapet ”Centern vill ha månggifte”. Déjà vu! Det här är som ett eko från 2005, när Feministiskt initiativ lanserades. Bland över hundra politiska förslag som skulle diskuteras på den första kongressen fanns ett (1) som handlade om kravet på en moderniserad familjelagstiftning. Äktenskapsbalken och sambolagen föreslogs bytas ut mot en civilrättslig Samlevnadsbalk.
Medias tolkning var ”F! vill ha Bigami!”. Det skrevs spaltmeter efter spaltmeter om hur skrattretande och idiotiska vi var. Ungefär på samma intellektuella nivå som Anders Lindberg i Aftonbladet den 10 januari, när han beskriver Centerns förslag som ”…rena stolligheter som månggifte…”.
Vad Feministiskt initiativ ville, och fortfarande vill, är att två eller flera personer som bor tillsammans och har en gemensam ekonomi/gemensamt ägande ska kunna registrera en juridisk/ekonomisk samlevnad. Det kan vara kärleksrelationer, men det kan också handla om gemensamt boende/hushåll där vänner valt att leva tillsammans, där syskon valt att bo ihop eller där man upprättat ett generationsboende.
Tanken är att individerna ska få samma lagliga stöd som i äktenskapsbalken (och sambolagen), utan att man behöver gifta sig med varandra. De som vill gifta sig kommer naturligtvis att också i fortsättningen göra det, i de former de själva väljer; religiösa ceremonier, borgerliga förrättningar eller andra former för att hylla kärleken. Detta blir då ceremonier som är helt frikopplade från samhällets juridiska och ekonomiska regleringar.
Det är nämligen detta, och ingenting annat, som borde vara samhällets roll när det gäller inblandning i hur vi väljer att leva tillsammans – att genom lagstiftning garantera den enskilde skydd från att bli ekonomiskt eller på annat sätt utnyttjad.
Tillsammans med vårt förslag om att fler än två personer ska kunna erkännas som vårdnadshavare stärks också barns rättigheter och trygghet. På så sätt skulle alltså lagen ge stöd till fler familjebildningar och samlevnadsformer än äktenskapet. Det är en helt nödvändig och konsekvent utveckling i ett sekulärt samhälle. Alla ska erhålla samma stöd och skydd, också om vi väljer att leva i andra konstellationer än kärnfamiljen.
Så stå på dig Annie Lööf! Du är något på spåret. Moralpaniken kring äktenskapsfrågan visar att vi har långt kvar till det moderna samhälle där staten i de här frågorna är medborgarnas bundsförvant i stället för förmyndare. Äktenskapet som institution är en av grundstenarna i det patriarkala bygget. Det vore roligt att riva det tillsammans!