Det var medlemmarna som bestämde att Annelie Nordström Kommunals ordförande skulle avgå.
10000 vill lämna förbundet, men frågan är om de är nöjda nu. De flesta har krävt hela styrelsens avgång och det ligger mycket i det.
Annelie Nordström är inte ensam skyldig till de inträffade, helt klart finns en kultur inom Kommunal som frodats under många år och åsidosatt medlemmarnas intressen.
Det handlar om dyra representationer, vänskapskorruption där vänner och vänner barn fått lägenheter med besittningsrätt, om lyxresor och krogverksamhet som är slag i ansikte på de lågavlönade kvinnorna.
Vi befinner oss i en situation där verkligheten överträffar dikten, hur kunde fackföreningsrörelsen utveckla en sådan subkultur med förmåner och belöningar för ledningen samtidigt som budskapet till medlemmarna är solidaritet och rättvisa.
Vi måste söka svaret i maktstrukturen och viljan att behålla makt. Ett system där ledarna får sina gräddfiler. Oligarkins järnlag kallas det. Detta händer i alla organisationer oavsett politisk färg.
Denna utveckling beror inte på att ansvariga politiker är onda eller dumma, eller själviska snarare att de ser sig själva som oersättliga.
Inom arbetarrörelsen handlar det ofta om ledare som börjat med två tomma händer och arbetat sig upp och jobbat länge. Det är lätt att tappa markkontakten.
De har dessutom lyft större delen av arbetarklassen till medelklass och är nöjd med sitt arbete och van med extra förmåner på grund av organisationernas belöningssystem. Allt handlar om makt och om maktens berusning.
När Annelie Nordström konstaterade på presskonferensen idag, onsdag, att hon nu avgår vid kongressen i maj, lät det nästan som hon var glad och nöjd.
Inte nöjd för sin brist på ansvar, utan för det hon tänker göra. Från och med nu börjar ett nytt ledarskap sa hon, nu ska vi göra rätt och hon presenterade en lång åtgärdslista.
Med allt från visselblåsare till olika kontrollsystem och inte minst försäljningen av lyxkrogen Metropol Palais. Hon lovade dessutom en stark avtalsrörelse.
Jag har svårt att tänka mig att någon annan fackordförande så till den milda grad skulle krypa efter granskningen.
Hon har tagit på sig ansvaret och åtskilliga gånger har hon bett medlemmarna om ursäkt och hon har tackat Aftonbladet för deras journalistiska arbete.
Annelie Nordström har varit något av en udda fackföreningsledare, mer politisk och inte helt rumsren inom arbetarrörelsen.
Jag är inte säker på att Annelie Nordström är den sista som får gå. Flera av Kommunals avdelningar ute i landet kräver hela styrelsens avgång. Det kan vara absolut nödvändigt.
Många har suttit där betydligt längre än Nordström och har upprätthållit en kultur som de visste var oanständig.
Granskningen av Kommunal har visat oss in i en värld som många bara trodde fanns i diktaturer. Men icke maktens berusning och viljan att behålla makt står över allt annat.
Fortsättning lär följa. Redan nu är media full av höga förtroende valda från diverse fackförbund som fått lyxlägenheter i Stockholms innerstad.
Förtroendevalda som också tycker de är värda en särskild gräddfil.