Idag talar Jonas Sjöstedt i Almedalen. Han kommer att göra allt för att framställa partiet som regeringsfärdigt och ”realistiskt”. Han kommer att tala om jämställdhet och om partiets profilfråga, välfärd utan vinst.
När det gäller vinster i välfärden är Vänsterpartiet det enda större parti som går hand i hand med den svenska opinionen.
Frågan är viktig bland de svenska väljarna, men ändå lyckas Vänsterpartiet inte växa ordentligt. Partiet har fått ökat stöd men ökningen borde, med tanke på välfärdsfrågornas betydelse, vara större.
Att det inte blivit så har två orsaker.
Vänsterpartiet håller en låg profil i syfte att erhålla regeringsposter. Med detta följer också en bristande förståelse för sociala rörelsers avgörande betydelse för samhällsförändring. De har dessutom en låg demokratisk trovärdighet.
Att ligga lågt och sikta på regeringsposter kan ge framgångar rent kortsiktigt men i långa loppet är det en katastrofal linje för Vänsterpartiet. Utan mobiliserade krafter underifrån förskjuts kompromisser i riksdag och kommuner åt höger.
Att gå in i regeringar utan en utomparlamentarisk radikal kraft medför att vänsterns företrädare blir gisslan åt långt mer dominerande makthavare. Det visar erfarenheter från Norge och Danmark.
För Vänsterpartiet borde det vara viktigt att stärka folkrörelser mot vinstintressen och nedskärningar i välfärden.
För förändring krävs mycket mer än val och parlamentariska poster. Ett underifrånperspektiv är ett måste om en annan samhällsutveckling ska vara möjlig.
Det som behövs är en trovärdig antikapitalistisk politisk kraft som hämtar styrka ur sociala rörelser, på arbetsplatser, i skolor och i förorter; i kampen mot rasism och nazism såväl som i kampen mot nyliberalism och imperialism.
Vänsterpartiet skulle kunna bli kärnan i en sån rörelse.
Istället fokuserar dock Sjöstedt och Vänsterpartiet på att ligga lågt och söka regeringsposter. Det är på sikt en dålig strategi som varken gynnar Vänsterpartiet eller den arbetande svenska befolkningen.
Vänsterpartiets andra problem hänger ihop med partiets historia. Grundandet av partiet var ett verk av Stalin och den kommunistiska världsorganisationen Komintern.
Minoriteten i det svenska kommunistpartiet beordrades 1929 att lämna partiet och istället bilda ett Sovjet-vänligt kommunistparti, det nuvarande Vänsterpartiet. Något som lett till odemokratisk praktik och struktur samt låg demokratisk trovärdighet.
Att Vänsterpartiets odemokratiska traditioner har betydelse än idag visas av hur de hanterat affären med medlemmar i ungdomsorganisationen Ung Vänster som uttalat stöd för autonoma organisationer med tvivelaktig politisk praktik.
Istället för en demokratisk debatt inom Vänsterpartiet och Ung Vänster har de unga medlemmarna uteslutits med odemokratiska byråkratmetoder.
För att Vänsterpartiet ska kunna bli långsiktigt framgångsrikt och demokratiskt trovärdigt krävs en annan inställning till demokrati såväl internt som på samhällelig nivå.
Inför en eventuell valseger för oppositionen bör Vänsterpartiet klart deklarera att de stöder bildandet av en regering ledd av socialdemokraterna, men ger inget stöd till en politik som missgynnar undertryckta grupper eller sätter sig i en regering som kan tänkas föra en sådan politik.
Sjöstedt och Vänsterpartiets övertro på regeringsposter och parlament innebär att de inte kommer att agera så.
Resultatet blir Vänsterpartiets fördärv.