Vänsterpartiet har reagerat starkt på uppgifterna om övervakning från Säpo. Men att vissa medlemmar bevakats är självklart. Nuvarande riksdagsledamoten Jens Holm (V) grundade på 90-talet en sajt som i praktiken blev den terrorstämplade colombianska rörelsen Farcs propagandaorgan. Även Holm skulle nog hålla med om att det är bra att personer som har kontakt med högerextrema terrorister övervakas, skriver Torbjörn Jerlerup.
I går skrev Aftonbladet att Säkerhetspolisen spionerat på flera ledande vänsterpartister under 90-talet och det tidiga 2000-talet. Aftonbladet intervjuade Hans-Erik Sjöholm som under ett antal år ska ha spionerat på bland annat den nuvarande EU-parlamentarikern Jens Holm och före detta partiledaren Lars Ohly. Upprördheten över detta är stor bland de politiker som Sjöholm har spionerat på. Men en fråga återstår. Var det berättigat att spionera på dessa politiker eller inte?
Polisiärt arbete, vare sig det utförs av säkerhetspoliser eller ”vanliga” poliser, består inte bara i att reagera då brott begås – utan att försöka avstyra brott, innan de begås. Så arbetar även vår svenska säkerhetspolis.
Det är ett arbete som alltid är känsligt. Samtidigt som folk har rätt att slippa ha en stat som kontrollerar och övervakar medborgarna, har folk också rätt att kunna leva i fred och frihet, utan terror eller hot mot deras säkerhet. Det är en balansgång mellan en stat som utövar kontroll och tvång, och individers rätt till skydd mot till exempel terrorism.
Därför samlar Säpo information om nazistiska grupper. Om man är med och heilar framför en hakkorsflagga, eller haft nära kontakter med nazister i Sverige och Europa som begått brott, får man finna sig i att bli skärskådad av polisen även om man själv inte begått ett brott.
Inte på grund av de åsikter man har, utan på grund av umgänget man har.
Även de vänsterpartister som nu ogillar att de utsatts för övervakning skulle nog hålla med om att det är bra att personer med nazisympatier som åker runt i Europa på turné med kriminella högerextremister övervakas.
Samma sak om man säger att man gillar al-Qaida och åker till ett av deras träningsläger för att ”studera dem och lära av dem”, målar upp al-Qaida som en positiv kraft och försöker rekrytera folk till organisationen – då får man också finna sig i att bli skärskådad.
Ur det perspektivet kan vänsterpartiets Jens Holm, som var föremål för Hans-Eriks Sjöholms och Säpos spionage, knappast vara omedveten om att han haft säkerhetspolisers och underrättelsetjänsters ögon på sig. Holm arbetade länge nära terroristerna i den colombianska Farc-gerillan.
Farc är terrorister. Sedan 00-talet står de på EU:s och USA:s lista över terroristorganisationer. Detta med rätta.
Förutom att Farc mördar oskyldiga i sitt krig mot Colombias regering och de olika paramilitära grupper som finns i landet, är de också välkända för att langa narkotika – samt för att kidnappa och tortera folk, speciellt politiker och affärsmän. Farc har själva medgivit att detta är en del av deras ”taktik”.
Det mest kända offret för Farcs kidnappningar är presidentkandidaten Ingrid Betancourt Pulecio, som kidnappades 2002 och fritogs 2008. Men hon är långt ifrån den enda.
Under 90-talets andra hälft kidnappade Farc långt över tusen personer om året. Än idag kidnappas poliser och turister, fastän Farc sen 2012 deklarerat att de ”inte längre kidnappar för ekonomisk vinning” av respekt för fredsprocessen. Vad har då Jens Holm med detta att göra?
Jo, Holm var 1996 med och grundade nyhetssajten Anncol. Enligt egen utsago var det för att ”sprida alternativ information om Colombia”. Men i praktiken blev Anncol Farcs propagandaorgan.
Vi som följt Anncols arbete från dag ett har kunnat se att nyheterna som förmedlades knappast var objektiva. Farc beskrivs som en progressiv gerilla som kämpar mot orättvisor och USA:s imperialism. Den colombianska regimen och de paramilitära gruppernas illdåd mot civilbefolkningen nämns flitigt – rapporter om Farcs egna och återkommande övergrepp lyser däremot med sin frånvaro.
Holm och hans vänner besökte för Anncols räkning Farc-gerillan vid upprepade tillfällen, och spred efter besöken artiklar som var positiva. Det är med andra ord Farcs bild av skeendena i Colombia som förmedlas, inget annat.
På Anncols gamla hemsida från 90-talet och de första åren av 2000-talet, anncol.com, kunde man läsa Farcs egna pressreleaser under rubriken Solidaridad & Resistencia, ”solidaritet och motstånd”. Det var genom Anncol som Farcs egen propaganda spreds över världen. Det säger det mesta om ”objektiviteten” hos nyhetsbyrån Jens Holm grundade.
Idag säger sig Jens Holm vara kritisk till Farcs metoder, och det hedrar honom. Men faktum kvarstår: Han är medgrundare till en sajt som uppfattats som Farcs propagandaorgan, som sedan starten klassat Farcs arbete som ”solidaritet och motstånd”, och som arbetat mot klassningen av Farc som terrorister i EU. Berättigar detta då Säpos tidigare övervakning av Holm?
Ja, vad anser Jens Holm själv?
Skulle det vara berättigat att övervaka en person som på samma sätt skapat ett viktigt propagandaorgan för centraleuropeiska nazister som mördar, kidnappar och langar narkotika, samt som varit och studerat deras nazistiska träningsläger och sedan pratar väl om nazisterna?
Vad jag vet har Vänsterpartiet, och Holm, efterlyst starkare bevakning av just nazismen från Säpos sida – speciellt från deras internationella kontakter.
Känns liknelsen magstark så kan det bero på okunskap om vad Farc gör. Ja, Colombias regering och de paramilitära grupperna i landet begår grova övergrepp mot civilbefolkningen. Men det kan förstås aldrig rättfärdiga att Farc gör samma sak. Hur naiv får en rikspolitiker vara?