FACEBOOK Många stora sajter, inklusive mediesajter bakar in Facebook som ett sätt att interagera med innehållet. Problemet är att Facebook inte är intresserad av köttsliga personer, man vill ha vår data och tjäna pengar. När Facebook står som ensam grindvakt för stora delar av Internet har vi problem. Kanske inte idag, men helt klart den dagen Facebook väljer att göra något galet, skriver doktoranden och nätaktivisten Marcin de Kaminski.
Det här med Facebook börjar bli en riktig röra. Alla verkar visserligen ha Facebook, men när en stor kvällstidning bestämmer sig för att kräva Facebook-inloggning för att göra kommentarerna mindre anonyma och SVT:s granskning av de så kallade sociala medierna visar att de tycks vara helt omöjliga att faktiskt kommunicera med, då har vi problem.
Det var länge sedan Facebook faktiskt handlade om att “hålla kontakten med vänner och familj”. Det förstås, det är ju så vi fortfarande tror att vi använde sidan. Men den senaste tidens turer visar att Facebook ser det på lite annorlunda vis.
När SVT:s Nanok Bie försöker få tag på Facebook går det väldigt dåligt. Han får snoka rätt på hemliga adresser och mygla sig in till företrädare som därefter inte har något att säga. Jag är inte förvånad. Facebook har i Sverige ingen kundkontakt, de har en pr-byrå. Med nästan 4,5 miljoner användare som angett att de är svenskar, alltså nästan tre fjärdedelar av dem som är över tretton och som därför enligt användaravtalet är tillåtna på siten, blir det lite ironiskt. Men så fungerar Facebook. Man är inte intresserad av köttsliga personer, man vill ha vår data och en himla massa kosing.
För att lyckas måste Facebook ha massa data. Helst mer än Google. Det har man löst genom sitt supersmarta system Facebook Connect. Med hjälp av det kan man logga in på nästan vilken hemsida som helst idag. Som användare är det smidigt, för man kan plötsligt göra väldigt mycket bara genom att komma ihåg ett enda login till en enda site. För den här siten är det också väldigt smidigt, för de kan plötsligt samla väldigt mycket data och säkerligen en himla massa kosing bara på att agera mellanhand till halva Internet.
Visst, för sakens skull kan vi väl ändå säga att det är en hyfsat lösning. Det är ju användarvänligt till tusen, och har man inget att dölja så behöver man ju inte skämmas för sin data. Sant, men nu återkommer problemet med att Facebook faktiskt struntar i dig som person. De gånger Facebook strulat till det och som av en händelse råkat ta bort ett konto påverkas ens tillgång till samma halva Internet som de agerat mellanhand åt.
Inga siter du loggat in på med ditt Facebook-konto fungerar längre, datan kan vara förlorad. Allvaret understryks här kanske med att du inte ens kan kommentera på den där stora kvällstidningen. Det som var så smidigt blev plötsligt inte alls lika kul. Upp som en dubbel regnbåge och sedan platt fall.
Vi har helt klart problem med det här Facebook. Det är inte att många, däribland jag, använder det. Det står förstås vem som helst fritt att göra. Problemet är att det inte finns några alternativ. När Facebook står som ensam grindvakt för stora delar av Internet, samtidigt som de inte ser sina användare som annat än något man kan mjölka på data. Då har vi problem. Kanske inte idag, men helt klart den dagen Facebook väljer att göra något galet.