Foto: Roger Vikström / TT
Debattinlägg

”Jag är irriterad över vad Miljöpartiet har blivit”

Miljöpartiet ·

”Det blir besvärligt för Miljöpartiet när språkrören tvingas försvara många beslut som går på tvärs mot vad partiet tycker. Att låta ett grönt parti organisatoriskt urbaniseras och bunkerifieras är ett strategiskt misstag”, skriver Birger Schlaug.

Om debattören

Birger Schlaug
F d språkrör Miljöpartiet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Det börjar gny av otålighet i de miljöpartistiska leden.

Såväl gamla språkrör som medlemmar, gruppledare i riksdagen och Grön Ungdom ger uttryck för oro och viss irritation över hur det har blivit.

Trots att många av dem faktiskt varit med och byggt den plattform som nu språkrören står på.

Oron borde ha verbaliserats för flera år sedan när partiet började ägna sig mer åt maktfrågor än av politikens innehåll.

Situationen är att partiledningen – och då menar jag inte bara politikerna utan även flocken av högre tjänstemän som partiet låtit sig begåvas med – varit så fokuserad på att ingå i regering att man inte satt politiska gränser för vad man som grönt parti tål.

Detta har rent konkret inneburit att den nu sittande regeringen har lagt ett budgetförslag som medför att miljöskatternas andel av ekonomin är mindre än på 20 år.

Det är ganska häpnadsväckande för det parti som en gång hade grön skatteväxling som en avgörande strategisk hjärtefråga. Än mer häpnadsväckande eftersom man efterträder en moderatledd regering.

Självklart knorras det i de gröna leden. Det är ett sundhetstecken.

Det borde knorrats långt före valet. Redan innan valrörelsen – strategi, vimsande i frågan om vinster i välfärden, bedräglig självbild, dålig tillit till grön ideologi och frånvaron av en grön berättelse – var det nog många som såg farorna.

Men man valde att vara tyst. Och vi som var kritiska utmålades som någon sorts fiender.

Ska Miljöpartiet lyckas vrida regeringspolitiken i grön riktning krävs intern kritik och interna krav.

Det finns nämligen inget bättre för språkrör än att de man förhandlar med vet att partiets medlemmar ställer krav, att ungdomförbundet ligger på, att man vill något mer än att låta några partikamrater få pimpa sitt cv med begrepp som statsråd och statssekreterare.

Dessutom: språkrör som vill förstå sitt parti måste också begripa att man i de inre kretsarna måste involvera människor som är olik en själv.

Att låta ett grönt parti organisatoriskt urbaniseras och bunkerifieras är ett strategsikt misstag.

Att som ganska tilltufsat parti sätta sig i en regering som leds av en person som enligt partiets grundare Per Gahrton är en ekologisk analfabet är inte lätt.

Att som grönt statsråd gång på gång tvingas uttrycka att regeringsbeslut är ”olyckliga” – vargfrågan, biståndspengar till flyktingmottagning, miljardsatsning på nya JAS-plan för att ta några exempel – håller inte i längden.

Det blir besvärligt för MP när språkrören – vars uppdrag är att föra ut partiets egentliga politik – tvingas försvara många beslut som går på tvärs mot vad partiet tycker.

Fråga Göran Hägglund…

Miljöpartiet borde nog fundera på är om man inte skall återgå till en gammal grundbult: nej till politiskt mångsyssleri. Vilket i det här fallet skulle leda till att statsråd inte får vara språkrör.

Och språkrör får inte vara statsråd. Hur skall partiets idéer om friår, sänkt arbetstid, ökande miljöskatter, tillväxtrealism och kärnkraftsavveckling annars kunna marknadsföras?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.