Genom åren har jag fått många tillfällen att engagera mig i olika behjärtansvärda projekt. Det blir lätt så om man som jag varit med i TV.

Ofta har det handlat om att skriva under något, säga en mening i en svartvit film eller helt enkelt posta saker i sociala medier. I regel har jag fått en massa glada tillrop, ibland har jag såklart fått en del skit men det har ändå varit marginellt. 

Nyligen skrev jag under ett upprop gällande porr och hur porrens skadeverkningar kan begränsas. Det var tydligen något av det värsta jag kunde göra. Har aldrig fått så mycket skit tidigare. 

Varför är ni så sjukt arga nu? Jag skrev inte under ett förslag på förbud gällande mat, kärlek eller sex. Det handlade inte ens om ett förbud. Det handlade om vad som händer när barn tar del av porr på nätet. I dag är genomsnittsåldern11,5 år när barn börjar konsumera porr.

För cirka fyra år sen satt jag på tunnelbanan sent en kväll. Mittemot mig satt en kvinna i 55-årsåldern. Bredvid oss satt fyra killar 15-17 år. De pratade porr. Högt, ljudligt och mycket detaljerat. De la knappt märke till oss så uppslukade var de.

Jag upplevde det som att kvinnan mittemot mig tyckte det var obehagligt. Jag skulle bara åka två stationer så jag bad killarna att tänka sig för. Det mottogs oväntat bra.

De ställde sig generat upp och ursäktade sig högljutt och förklarade att det är svårt att låta bli när allt är så tillgängligt idag. Att allt går att hitta. Dessutom pekade en av dem på sig själv och resten av gruppen och sa; Tror du vi får speciellt mycket action?

Jag tror att det är precis som med rå-men-hjärtlig-jargong. Det verkar så roligt till att börja med men till slut går det överstyr. Man förflyttar gränserna och plötsligt har man klivit över.

Till en början är alla med på det, men i slutet av dagen är det på någons bekostnad. Jag tror att det är så med porren och jag tror att det är vad som händer även när man konsumerar mycket porr.

Speciellt i unga år, jag tror det är oundvikligt att man inte blir avtrubbad. Det är i alla fall min egen erfarenhet.

Jag växte upp i en tid när man med lite tur kunde hitta en undangömd porrtidning i skogen. I tonåren och som ung vuxen var jag hänvisad till att köpa porr i butiker eftersom internet var långt ifrån uppfunnet.

Och jag var för obekväm för att utsätta mig för mötet med någon som sålde porr. Tyckte helt enkelt att det var pinsamt. Med internet var jag sen på bollen. Jag var inte tillräckligt intresserad och skaffade uppkoppling sent.

När jag väl hade det var jag på tok för misstänksam för att ge bort mailadress eller kortuppgifter för att ens få tillgång till porr.

I samband med separationer har jag haft en tendens att slänga mig in i en ny relation för att trösta mig själv. Det har varit ett mycket dåligt sätt att hantera det hela på.

När jag på senare år istället haft som målsättning att undvika just det har jag istället varit ensam och tröstat mig med porr. Under dessa perioder har jag fort märkt hur beroende jag blivit av bilder, att min fantasi inte räcker till.

Det har skrämt mig eftersom jag gillar min fantasi och gärna vill ha den intakt. Så av egoistiska skäl har jag valt bort porr.

Jag är inte emot sex. Porr däremot tror jag inte handlar om sex.

I bästa fall är det kanske ett skådespel. Och ja, jag förstår att det finns en massa olika läggningar och idéer om vad sex är. Jag motsätter mig absolut inte det. Det är klart att det ska finnas utrymme för alla tänkbara variationer. Men vill vi väl inte att det ska behöva vara på någons bekostnad? Eller är det just det som upprör så många i debatten kring porr, att de helt enkelt tycker att det måste vara på någons bekostnad för att de ska få njuta?

För några veckor sedan berättade regissören Bernardo Bertolucci att han och Marlon Brando verkligen våldtagit skådespelerskan Maria Schneider i en scen i filmen Sista tangon i Paris. Många blev, med rätta, otroligt upprörda – men när det gäller porren måste ju våldtäkter vara en del av vardagen. Varför upprörs vi inte av det i samma utsträckning?

Måste vi föreställa oss att det är vår mamma eller syster för att vi ska kunna ifrågasätta porren? Eller måste vi få en dotter för att vi ens ska börja fundera i de banorna?

Så innan du skriker moralister om oss som vill utreda skadeverkningarna av porren, föreställ dig att din dotter lär sig allt om ”sex” genom att titta på porr. Och hon börjar sin utbildning på nätet när hon är 11.5 år.

I samband med att jag skrev under uppropet lyssnade jag på en polis som suttit i förhör med män i olika fall av gruppvåldtäkter och det gick inte att värja sig för kopplingen till porren i berättelserna.

Och det var en annan sak jag framförallt fastnade vid i en historia om en gruppvåldtäkt på en färja. Inte den som blev så omtalad med ett gäng yngre killar och en ung tjej utan en som skedde någon månad efter som vi inte fick höra något om.

Då var det fyra män i min egen ålder som våldtog en kvinna i en hytt. Under förhöret frågade polisen männen om de uppfattade att kvinnan på något sätt uttryckt att hon ville vara med om det här.

En av männen kunde inte förstå frågan, trots att de formulerade om den flera gånger kunde han ändå inte förstå. I hans värld är uppenbarligen kvinnors vilja totalt oviktig.

Det är för mig minst lika konstigt som att folk blir upprörda över ett förslag om att undersöka porrens skadeverkningar.