De problem med mobbning, skadegörelse och våld vi ser i skolorna handlar om sociala faktorer och om att skolan under lång tid blivit nedprioriterad. Detta är problem som inte kan lösas med kameror. Inte bara är det oansvarigt att endast erbjuda barn och ungdomar falsk trygghet i form av kameror istället för äkta trygghet i form av mänsklig närvaro. Faktum är att kameraövervakning är ett mycket trubbigt verktyg som i värsta fall åsamkar mer skada än nytta när människor får sin personliga integritet raserad. Det skriver Piratpartiets partiledare Anna Troberg.
Ny teknik brukar betraktas med skepsis av politiker. Man kan beskylla politiker för mycket, men man kan knappast beskylla dem för att vara så kallade early adopters. De är duktiga på att streta emot och hoppar sällan på tåget förrän det håller på att lämna stationen för gott. Det är inte bara dåligt. Tekniken utvecklas mycket fort och lagstiftningen måste vara trögare, för att vi ska få genomtänkta och väl fungerande lagar.
De verkliga problemen uppstår när politikerna faktiskt börjar anamma den nya tekniken. Då tycks nämligen alla hämningar släppa och de påminner mest om en skock fulla pokerspelare som går all in oavsett vilka kort de har på hand. Vurmen för kameraövervakning är ett aktuellt exempel på denna blinda tro på teknikens förmåga att lösa alla problem.
Den senaste tiden har röster höjts för att öka kameraövervakningen i samhället i stort och mer specifikt i skolor. Det finns en rad olika problem i våra skolor, allt från mobbning, skadegörelse till, i vissa fall, extremt våld. Det är inte acceptabelt. Barn och ungdomar måste kunna känna sig trygga i skolan. Det är en förutsättning för att de ska må bra och kunna ta till sig den undervisning som kommer att bära fram dem under resten av deras liv. Problemen i skolan är allvarliga och får just därför inte soppas under mattan med tomma åtgärder.
Kameraövervakning är dock inte den universallösning som många tror. Faktum är att kameraövervakning är ett mycket trubbigt verktyg som i bästa fall lindrar symptomen marginellt. I värsta fall drabbas den av galopperande ändamålsglidning och åsamkar mer skada än nytta när människor får sin personliga integritet raserad.
I London finns det över 10 000 övervakningskameror. De har kostat engelsmännen omkring 200 miljoner pund. Enligt övervakningsvurmarnas enkla logik borde det i princip inte finnas några ouppklarade brott på Londons gator och torg. Intressant nog är det inte så och man klarar dessutom upp fler brott i de delar av staden där det finns minst kameror. Om det är en enkel teknisk snabblösning man är ute efter, så hade det antagligen varit billigare och mer effektivt att investera i bättre gatubelysning.
De problem vi ser i skolorna är symptom på de problem som finns i resten av samhället. Det handlar bland annat om sociala faktorer och om att skolan under lång tid blivit nedprioriterad med större klasser och färre kvalificerade lärare och annan viktig skolpersonal som resultat. Detta är problem som inte kan lösas med kameror. Det krävs ett mer övergripande helhetsgrepp där man inte sopar det underliggande problemen under mattan och sprider falsk trygghet.
Den nya tekniken är fantastisk, men det betyder inte att den är fantastisk till allt. Den kan till exempel aldrig ersätta mänsklig närvaro. På gator och torg gör gammalt hederligt polisiärt fotarbete långt större nytta än tusen kameror. I skolan skulle högre mänsklig närvaro i och utanför klassrum i form av kvalificerad personal göra underverk.
Jag är partiledare för ett parti som i grunden är mycket teknikvänligt. Det förvånar mig faktiskt att vi allt oftare tvingas vara de som håller i handbromsen när andra politiker rusar åstad för att klämma mesta möjliga ur den nya tekniken i sin iver att hålla koll på vad andra människor har för sig. Kanske beror det på att vi faktiskt förstår tekniken och det faktum att den både kan brukas och missbrukas och att gränsen däremellan inte alltid är enkel eller självklar.
Det är oansvarigt att lära våra barn och ungdomar att samhället inte litar på dem. Det är oansvarigt att lära dem att de bara kan lita på övervakade medmänniskor. Det är oansvarigt att bara erbjuda dem falsk trygghet i form av kameror istället för äkta trygghet i form av mänsklig närvaro.
De förtjänar att få känna tillit och ta ansvar. De förtjänar verklig trygghet. De förtjänar långt bättre än det övervakningsivriga politiker erbjuder dem.
Jag vill inte bo i ett land där man fostrar barn och ungdomar till att bli lydiga medborgare i ett övervakningssamhälle. Jag vill bo i ett land där man fostrar barn och ungdomar till att ta ansvar och själv fatta bra beslut i ett fritt samhälle.