”Hej. Jag kommer att ta bort anställningen på er som inte har jobbat på över en månad”. Med detta sms har ett antal anställda på Max i Karlskrona sagts upp.

Det är en talande bild av hur delar av svensk arbetsmarknad ser ut idag. Detta är tyvärr inte en udda, enstaka händelse. Liknande villkor är vardag för många i Sverige. Det är helt enkelt inte rimligt.

Otryggheten på den svenska arbetsmarknaden är ett allvarligt problem för stora grupper.

Det är förstås ett problem för de individer som går långa tider med ständig stress för plötsliga förändringar – som ett sms man måste svara på inom 15 sekunder innan jobbet går vidare till någon annan, eller ett sms som säger att man inte är välkommen tillbaka för att man har varit sjuk.

Samtidigt är det ett bredare samhällsproblem.

Den som går långa perioder utan fast anställning får också en svagare anknytning till socialförsäkringssystemen, har svårare att organisera sig fackligt får längre steg till facklig organisering och har dessutom generellt sett svårare att ha ett förtroende för till samhällets institutioner.

De otrygga anställningarna är inte heller slumpmässigt utspridda på arbetsmarknaden. Här finns ett tydligt klass- och könsmönster.

Det är vanligare med tidsbegränsade anställningar i LO-grupperna än bland tjänstemän och akademiker.

Det är vanligare bland kvinnor än män. Det är vanligare bland unga än gamla. Och det är vanligare med otrygga anställningar i sektorer som också i övrigt präglas av låga löner och lösliga förhållanden, som till exempel hotell- och restaurang, lokalvård och detaljhandel.

Det går att göra något åt den här situationen.

En väldigt viktig åtgärd vore att ta bort anställningsformen ”Allmän visstid”. Den är en ensidig gåva från staten till arbetsgivarsidan. Den ger rätten att inte anställa tills vidare, utan att motivera varför.

Självklart ska det finnas möjligheter för arbetsgivare att använda sig av tidsbegränsade anställningar att anställa tidsbegränsat. Det kan vara vikariat eller projektanställning för att utföra en begränsad uppgift.

Och så Självklart ska det finnas möjligheter för parterna att komma överens i kollektivavtal om andra former. Men det är inte rimligt att systematiskt godtycke ska vara lagligt.

”Det är så många unga som har otrygga anställningar och inte vågar säga ifrån”, säger Frida Lager, en av de uppsagda på Max i Karlskrona, till Sydöstran. Otrygga anställningar skapar en tystnadskultur som är dålig för hela samhällsutvecklingen.

Man säger inte från när det händer dåliga eller farliga saker på arbetsplatsen. Det skapas inte ett klimat som är negativt för innovation och samarbetsanda.

Det är också farligt för människors hälsa att vara under psykisk ekonomisk stress.

Från högerhåll har man länge försvarat den här typen av villkor. Det sägs anses ibland till och med vara ”modernt”.

Visserligen är sms ett någorlunda nytt påhitt, men den ofrihet och beroendeställning som osäkra anställningar skapar är unket gammaldags, något som vi som samhälle borde ha blivit färdiga med lämnat bakom oss för decennier sedan.

Det borde vara högsta prioritet för dagens regering att ta tag i de här problemen, som har vuxit i och med högerregeringens införande av så kallad ”Allmän visstid”.

Men det är tyvärr inte så det ser ut just nu. Regeringen är tyst och försiktig i de arbetsrättsliga frågorna. Från Vänsterpartiets sida kommer vi inte att slå oss till ro med det.

De otrygga arbetsvillkoren är ett av vår tids stora samhällsproblem. Fackliga organisationer gör en hel del för att komma åt problemen. Men staten måste också ta sitt ansvar och fixa till lagarna.