Det amerikanska primärvalet är igång. Väljarna i den vindpinade delstaten Iowa har sagt sitt. Och samtidigt som den flitigt berättade historien om hur detta är ett anti-etablissemangsval i hög utsträckning bekräftades finns det möjligen en annan intressant slutsats att dra.
Slutsatsen att det inte är de galnaste medieutspelen eller den största kampanjkassan som vinner, utan den bästa gräsrotsorganisationen.
För mindre än ett år sedan var Hillary Clintons ledning i Iowa så överlägsen att Republikanerna hånfullt benämnde Demokraternas primärval som en kröning.
Jeb Bush var vid samma tidpunkt storfavorit inom högern. Men samtidigt som löven bytte färg hämtades Clintons ledning successivt in av Vermontsenatorn Bernie Sanders.
Dagarna innan Iowas caucus visade opinionsmätningar till och med att Sanders hade gått om. Och på motståndarsidan var Jeb Bushs kampanj ett entusiasmbefriat haveri.
Hillary Clinton lyckades till slut vinna Iowa, om än bokstavligen med minsta möjliga marginal. Clintonlägrets framgång – vilket segern i sig trots allt får betraktas som – bygger på viktiga lärdomar från valrörelsen 2008.
Det har inte handlat om att kopiera Barack Obamas budskap om ”hope” och ”change”, utan om insikten att valet inte vinns någon annanstans än i vallokalerna.
För åtta år sedan var Clintonkampanjen underlägset Obama i gräsrotsarbetet ute på fältet – dörrknackning, telefonsamtal, väljarregistering – som i slutändan ska resultera i att ens väljare faktiskt går och röstar.
Därtill att utbildade personer (så kallade precinct captains) finns på plats i vallokalerna, som vet hur nomineringsmötet fungerar och som kan övertyga osäkra väljare. I år hade Hillary Clinton 30 personer anställda i Iowa redan under våren och valspurten har helt varit inriktad på att få människor att gå och rösta.
Detsamma gäller för Bernie Sanders. Det är inte genom chockerande medieutspel eller stora donationer som Sanders har byggt sin kampanj konkurrenskraftig. Utan genom en rörelse som på imponerande kort tid etablerade sig i Iowa och som precis som Clintonlägret har vetat att prio ett är att få människor till vallokalerna.
I Sanders fall har det dessutom handlat om många nya väljare som antingen på grund av för låg ålder eller åsikter till vänster om Demokraterna tidigare inte har deltagit i delstatens caucus. Bernie Sanders valresultat visar att hans kampanj har lyckats med det arbetet.
På Republikanernas sida har Iowa sedan en tid tillbaka utvecklats till ett race mellan två kandidater, Donald Trump och Ted Cruz. Jeb Bush, med sin enorma kampanjkassa, har varit helt distanserad.
Även om Cruz har legat tätt efter Trump har fastighetsmagnaten behållit sitt grepp om ledningen, och det har som bekant inte spelat någon roll vilka obscena uttalanden han har gjort i debatterna, eller om han till och med bojkottat dem.
Den överhängande frågan har dock hela tiden varit om Donald Trumps opinionsstöd kommer att resultera i samma väljarssiffror. Om han faktiskt kommer att få sina anhängare till vallokalerna.
Svaret vet vi nu, och det är ett nja. Även om vi ska vara försiktiga med att dra alltför tvärsäkra slutsatser kan vi konstatera att Trump har tagit instruktionsboken för hur en kampanj ska bedrivas i Iowa och gjort det motsatta.
Inga småskaliga väljarmöten eller effektiv organisation ute på fältet. Och när övriga kandidater har bytt om till jeans och flanellskjorta för framträdanden på lokala marknader har Donald Trump landat med sin helikopter iförd kostym och manschettknappar.
Samtidigt har Ted Cruz, precis som Clinton och Sanders, fokuserat på gräsrotsarbetet, detaljerat och ihärdigt. I debatterna stod Cruz, liksom övriga republikanska kandidater, i skuggan av Donald Trump och hans mer eller mindre vulgära uttalanden. Men när väljarna för första gången sa sitt avgick Cruz med segern.
När vi nu analyserar valresultatet i Iowa ska vi komma ihåg ett par saker. Iowa är en liten delstat med en nästan helt vit befolkning, och i synnerhet Demokraternas nomineringsmöte är en så pass komplicerad process att det främst är de riktigt inbitna som deltar.
Med det sagt är det första valresultatet här och vi kan se att det är de starkaste gräsrotkampanjerna som belönades.
Huruvida det är en slutsats som påverkar de övriga kandidaternas kampanjer i New Hampshire och i resten av primärvalet, såväl som i andra valrörelser och länder, kommer bli intressant att följa.