Skulden för de senaste vansinnesdåden får inte läggas på en hel sjukdomsgrupp.

Dådet i München i fredags där en ensam gärningsman besinningslöst sköt ner människor i ett köpcentrum har lämnat familjer, anhöriga och omvärlden i stor sorg och chock.

Med tio personer döda och 27 skadade är det oerhört många som påverkas av händelsen.

Igår skedde det som inte får ske återigen. En person dödades och tolv skadades i Ansbach genom ett självmordsattentat. Den ensamme gärningsmannen bar sprängladdningen i sin ryggsäck.

Den enda fråga vi förmår oss att ställa är: Varför? Det vi undrar mest över är kanske vad som får en gärningsman att släppa alla spärrar och gå från tanke till handling.

Många blir obehagligt arga, och även hotfulla, till och från. Men de allra flesta hindras av just den där spärren. Moralen, rätt och fel, samvetet. Att själv försöka analysera någons drivkraft för att ta livet av oskyldiga blir alldeles för övermäktigt.

Men med mediernas och diskussionsforumens hjälp kan vi ändå skapa våra egna sanningar. 

Vid fall som dessa målas bilden ofta upp av gärningsmannen som en ensam galning. Galning = en människa med psykisk sjukdom.

”Ensam” stämmer väl med personer som lider av olika psykiska åkommor. När det i medier pratas om gärningsmän som ”löpt amok” är ofta förklaringen att de är psykiskt sjuka.

Detta utan någon egentlig vidare förklaring kring vilken psykisk sjukdom det handlar om och vad som gjort att just den sjukdomen bidragit till att en människa går ut och skjuter vilt omkring sig.

De som lider av tillfällig psykisk ohälsa så som depression och ångest är inte överrepresenterade att drivas till så kallade vansinnesdåd.

Människor som lider av kronisk psykisk sjukdom med diagnoser så som schizofreni och bipolär sjukdom är inte heller överrepresenterade att drivas till sådana handlingar.

Om det finns någon de är farliga för så är det i regel för sig själva – en fara som ökar med skammen och den sociala isoleringen.

Det finns en grupp som är överrepresenterade så väl vid så kallade vansinnesdåd som vid mord och misshandel. Det är de som kategoriseras in under begreppet psykopati.

En personlighetsstörning som karaktäriseras av brist på empati och medkännande. En oförmåga att känna skuld och ånger för sina handlingar. Därtill kommer också bristen på impulskontroll.

En människa som har en psykopatisk personlighetsstörning och samtidigt missbrukar alkohol eller droger blir ofta direkt livsfarlig.

Psykopati finns inte som diagnos i någon standardiserad diagnosmanual. Vilket gör att det allmänna begreppet ”psykisk sjukdom” inte innefattar dem som har en psykopatisk personlighetsstörning.

Bilden av vilka diagnoser som inverkar på vansinnesdåd och våldsbrott behöver nyanseras. Det finns en hel grupp människor som lider av psykiska sjukdomar, ofta i det tysta, som drabbas av bilden av dem som farliga för andra.

Vi kommer aldrig på riktigt och fullt ut att förstå drivkraften bakom och avsaknad av spärr mot att begå dessa dåd. Eftersom vi som inte har en psykopatisk personlighetsstörning besitter förmågan att känna empati och ha samvetskval.

Det är bättre vara förstående oförstående än att försöka hitta enkla förklaringar i det vida begrepp som ju psykisk sjukdom är.