Aleppo, en stad i ruiner. Ett folk som massakreras. FN ville förhindra ”den största massakern på civila sedan andra världskriget” men de förhindrade den inte. Lika lite som någon annan i världen. Massaker. Blod. Död.
Jag skriver detta efter att i direktsändning lyssnat på vädjan från aktivister och statusuppdateringar av civila i Aleppo som desperat ber alla människor att göra sina röster hörda.
Jag skriver detta för de 80 000 människor som är inneslutna i åtta kvadratkilometer. Detta skriver jag för att nå era hjärtan, till människan inuti varje person i vårt avlånga Sverige. Om tillräckligt många bryr sig blir de som kan göra förändring tvungna att reagera.
Rapporteringen av katastrofen i Aleppo måste skildras i våra dagstidningar, tv och andra medier som den humanitära katastrofen den är.
Sluta få det att endast framställas som ett krig mellan rebeller och regimstyrkor. Det pågår en massaker och människor avrättas på gator av regimstyrkorna som stormat staden, enligt aktivister.
Rapporteringen om Aleppo i medierna har legaliserat massakrerna genom att beskriva ”slaget om Aleppo” endast ur ett maktperspektiv, inte ett solidariskt perspektiv.
Ironiskt nog så sker detta bara några dagar efter den internationella dagen för mänskliga rättigheter.
Ännu en skamfläck för världen som i lördags påstod sig hedra FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Ryssland använder sin vetorätt för att förhindra skapandet av någon positiv förändring i Syrien.
Det är också Ryssland som är den syriska regimen största allierade. En del av problemet kan inte också vara en del av lösningen.
Det är dags för FN att bli mer rättvis för att verkligen kunna verkställa sina just nu handlingslösa ord och löften om Syrien.
Politiker är bra på att fälla tårar och ge känslosamma tal men de är inte bättre än så. 16 oktober 2016 skriver Stefan Löfven och Margot Wallström ”Men de bilder vi sett från östra Aleppo kräver både vårt – och resten av världens – omedelbara och oförtröttliga arbete.”.
Nästan två månader senare, hundratals dödade och deras ”frustration”, som de också påstått sig dela med andra, har inte räddat ett enda liv.
I flera år har de enda lösningarna på blodbaden i Syrien varit vapenvila och sätta tryck på den syriska regimen och Ryssland.
Båda lösningarna visades sig vara helt värdelösa och gav aldrig resultat.
Nya lösningar och påtryckningar måste hittas för att vi ska kunna stoppa den humanitära katastrofen. Samma meningslösa metoder för fred kan inte presenteras efter varje blodbad.
Det hela började med en revolution mot orättvisa och förtryck mars 2011. Idag har den blivit en tragedi ingen människa kunnat föreställa sig.
Det finns dock fortfarande ett folk som förtrycks, en regim som dödar och en värld som egentligen bara vill blunda.
Jag har fortfarande lite hopp i människan. Snälla bry er.
