Den 23 januari arrangerar Publicistklubben en debatt om att det är mediernas eget fel att förtroendet för media sjunker för varje år.
För mig som jobbar någonstans mitt emellan mediebranschen och sociala medier är svaret självklart – branschen har givetvis ett ansvar för varför det ser ut som det gör.
Att president Trump meddelar att han inte litar på media, att han tänker runda dem genom egna plattformar och att det finns ”alternative facts” borde vara en väckarklocka även för den svenska mediekåren.
För det finns en allt ökande känsla hos svenska väljare och mediekonsumenter att svensk media inte längre är konsekvensneutralt och att de driver egna agendor.
Det finns ett otal exempel och utvecklingen har pågått i många år.
När till exempel en stor dagstidning väljer att inte nöja sig med att kritisera författaren Katerina Janouchs uttalanden utan även kontaktar hennes uppdragsgivare i syfte att ta försörjningen ifrån henne kan man inte säga att förtroendet stärks för medier.
Ett annat exempel är när en tidning prioriterar att i inte mindre än fyra artiklar i en hel serie kritisera andra skribenters liberalism.
Utanför den ankdamm vi som lever på att skriva och tycka verkar i fördummar det här debatten och vanliga människor känner allt mer, med rätta, att detta inte representerar dem. Eller talar till dem. Detta är en mycket oroande utveckling.
Media själva vill gärna skylla utvecklingen på bland annat sociala medier och eldar med nöje just nu på debatten om falska nyheter, filterbubblor och sociala mediers dåliga påverkan på det mesta.
Men få i Sverige verkar ifrågasätta det här.
Det har blivit någon allmän vedertagen sanning att vi lever i filterbubblor och matas med falska nyheter från sociala medier, trots att filterbubbla är en teori, och inte fakta. Och trots att definitionen på vad en falsk nyhet är egentligen är väldigt oklar.
Begreppet ”filterbubbla” härstammar från det engelska uttrycket ”filter bubble” och myntades av Eli Pariser i boken ”The Filter Bubble: What the Internet is Hiding from You” som kom ut 2011.
Att kommunikationsteorin länge vetat att människor framför allt föredrar att bli bekräftade i det de läser ignoreras helt. Och vilken filterbubbla levde inte folk i när jag växte upp?
När SVT hade monopol, reklamradio var förbjudet och en hel del människor hade Aftonbladet eller Expressen som enda nyhetskälla.
Varför pratar vi inte mer om mediabolagens egenintresse i debatten om sociala mediers makt och falska nyheter?
För deras intresse handlar inte i huvudsak om någon altruistisk hjälp att leda sanningen till människor, utan det handlar om makt och pengar. Egenintresse styr världen, även media.
Innan sociala medier, som med sina plattformar fylls av innehåll av användarna själva och ingenting skapas av bolaget, det vill säga precis tvärtom om mot traditionella media, ägde mediebranschen makten över informationen.
Idag har de tappat den, informationsmonopolet är brutet. Tack vare sociala medier kan många fler människor delta i debatten, få ut sina åsikter och såväl dela artiklar som skriva egna inlägg, på till exempel bloggar. En sorts medborgarjournalistik har uppstått.
Men tack vare sociala medier har också människors källor till information ökat markant och det är idag garanterat fler som läser fler sorters tidningar, inte minst utländska, än före sociala medier.
För att tillgången ökat markant och hindren för att ta del av informationen nästan utplånats tack vare tekniken. Dessutom erbjuder sociala medier att alla får ett konstant flöde av andra människors åsikter, reflektioner och kompletterande fakta.
Även om människor helst vill bli bekräftade leder det här till mer, inte mindre, nyanserat informationsflöde.
Lösningen på problemet med framväxten av tveksamma sajter och falska nyheter, och traditionell media sprider också ibland falska nyheter själva, är inte att begränsa sociala medier utan att mediabranschen idkar självkritik och höjer nivån. Först då kan förtroendet repareras.
Att människor känner förtroende för media och journalister är nämligen otroligt viktigt i en demokrati. Därför duger det inte att bara skylla ifrån sig på sociala medier.
Man får det förtroende man förtjänar. Upp till bevis nu. Vi är många som väntar.
