Foto: Fani Olin Dahl / TT
Debattinlägg

”Riksbanken borde höja räntorna”

Räntesänkning ·

”En höjning skulle dämpa hushållens skuldbubbla och tvinga fram en hälsosammare ekonomi, där sparande och efterföljande välståndshöjande investeringar prioriteras framför lånande och meningslös konsumtion”, skriver Lars Wilderäng.

Om debattören

Lars Wilderäng
Författare, bloggare Cornucopia?

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Riksbankens åtgärd att återigen sänka räntan bör ses som en panikåtgärd, som inte löser några som helst av Sveriges problem. Tvärt om spär man bara på de problem som finns.

Däremot följer Riksbanken sitt direktiv med KPI-inflationsmål (inflationsmål för konsumentprisindex) på 2.0 procent, men snarare visar detta att KPI-inflationsmålet är felaktigt och KPI är felaktigt konstruerat.

Sveriges största ekonomiska problemär hushållens skuldbubbla, vilken nått systemhotande nivåer. Förr eller senare spricker den underliggande bostadsbubblan och då öppnar sig alla fördämningar samtidigt.

Genom ytterligare en räntesänkning, där man helt fokuserar på den aktuella deflationen inom KPI, kommer skuldbubblan att fortsätta blåsas upp. Själva bostadspriserna bör på några månader nu stiga med cirka 10%, men det är enbart en värderingshöjning och högre priser på bostäder tillför inget värde till samhället.

En bostad har samma värde oavsett dess värdering, nämligen en plats att sova på och tak över huvudet.

Sverige går istället samma öde till mötes som andra länder, där man skapar likviditetsfällor och räntans påstådda stimulerande effekt på ekonomi leder bara till uppblåsta tillgångsbubblor.

Den som äger tillgångar som bostäder eller aktier blir på pappret rikare via ökade skulder, men skuldberget når inte den faktiska ekonomin och ökar inte vårt välstånd. Därtill är räntans effekter på KPI-målet självförstärkande. Detta blir värre ju större hushållens skulder är.

Sänkt ränta leder till minskade boendekostnader, vilket sänker KPI, vilket gör att Riksbanken tvingas sänka räntan igen. Samma effekt såg vi 2008, då stigande räntor höjde KPI-inflationen, vilket tvingade fram höjningar av räntorna i en självförstärkande spiral, som gjorde att Riksbanken sänkte räntorna alldeles för sent under den akuta finanskrisen.

Nu tror många kanske att man nått vägs ände med en reporänta på 0.0 procent. Men det är fel.

Reporäntan i sig har i princip ingen funktion annat än att styra Riksbankens inlåningsränta och utlåningsränta mot bankerna. Den är 0.75 procent lägre respektive 0.75 procent högre än reporäntan.

Inlåningsräntan är alltså redan idag negativ och bankerna måste betala för att deponera överskott i sina balansräkningar hos Riksbanken över natten. I själva verket kan Riksbanken alltså fortsätta sänka reporäntan till åtminstone negativa 0.75 procent, där utlåningsräntan i så fall når noll procent.

Räntevapnet är egentligen inte uttömt, men den lägsta räntan vi någonsin haft visar snarare på hur krisartad svensk ekonomi är. Riksbanken borde istället höja räntorna, vilket höjer KPI och snabbare når 2.0 procentmålet.

Samtidigt skulle man dämpa hushållens skuldbubbla och tvinga fram en hälsosammare ekonomi där sparande och efterföljande välståndshöjande investeringar prioriteras framför lånande och meningslös konsumtion.

Eller oftare meningslös tävling om vem som kan skuldsätta sig mest för att köpa en bostad. En redan existerande bostad, där tävlingen på inget sätt skapar något av värde.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.