Var tredje svensk bor på landsbygden. Men hur hela Sverige ska leva har länge varit en förbisedd debatt. Istället sätts agendan om Sveriges framtid utifrån ett stockholmscentrerat medelklassperspektiv.
Det märks hur svårt riksmedia har att hantera den stockholmsfixering man är en del av. När jag belyste detta i Valet med Janne och Belinda möttes jag av mediagubbars påhopp. Av Aftonbladets Fredrik Virtanen beskrevs jag som en ”torped” och av Dagens Nyheters krönte TV-orakel, Johan Croneman anklagades jag för att ha ”flytt tillbaka till vischan”.
Alla vill inte bo i Stockholm. Och vi som valt att bo ”någon annanstans” önskar en politisk agenda där det satsas på hela Sverige.
För vi märker att den saknas. Villkor och garantier ska inte vara annorlunda för barnet eller föräldern som levar sitt liv efter Indalsälvens strand.
Men villkoren och garantierna är idag annorlunda. Ingen kan förneka klyftan som byggts upp. Klyftan står inte längre mellan ekonomiska klasser utan mellan stad och land.
I glesbygden har tjänstemannen, direktören och arbetaren lika stort avstånd till vårdcentralen. Oavsett lönekuvertets storlek finns en uppgivenhet när matbutiken, bensinmacken eller byskolan stänger igen.
Alla tre handlar mjölk. Alla tre tankar bilen. Alla tre vill kunna bo kvar och vet att det blir inga fler grannar när skolan är borta.
Initiativ måste tas för att vända utvecklingen innan Sverige enbart rymmer ett storstadssamhälle.
Men riksdagens partier duckar inför kritiken genom att ta fram landsbygdspolitiska program. I grunden är de landsbygdspolitiska programmen tafatta försök att förklara varför partiets hjärtefrågor är lika viktiga utanför Stockholm som i Stockholm.
Det saknas förslag som ändrar spelreglerna. Regionaliserade skattebaser eller geografiskt uppdelade arbetsgivaravgifter. Två reformer som pekats ut som avgörande för den framgångsrika regionalpolitiken i Norge.
Sämst i klassen är Miljöpartiet. Deras hjärtefrågor slår hårdast mot landsbygden. I Miljöpartiets dokument landsbygden torkade bläcket redan efter två sidor. Miljöpartiets styvmoderliga behandling av landsbygden uppmärksammades nyligen i Aftonbladet där ett internt upprop har startats.
Flera av partiets representantet utanför tullarna har svårt att förklara varför partiet vill skatta bort människors bil och låsa fast dem i byarna.
Moderaternas landsbygdsprogram är en parodi på 10 sidor. Den handlar om att värna jobbskatteavdraget, säga nej till skattehöjningar och utveckla kärnkraften. Som om elräkningen vore den främsta källan till magknip för landsbygdens befolkning.
I armkrok med Moderaterna har riksdagens största parti, Socialdemokraterna misslyckats med landsbygdspolitiken. Socialdemokraterna startade flyttlasspolitiken och svälte ut mindre samhällen.
Som ny partiledare försökte Stefan Löfven rädda Socialdemokraternas rykte med en landsbygdsoffensiv – en resa som började och slutade på en prästgård i fashionabla Drottningholm.
Både Socialdemokraternas och Moderaternas landsbygdspolitik är en bluff. Det politiska maktspelet har tyvärr flytt från landsbygden. Istället förs tävlan om väljarnas förtroende i svenska storstäder.
För landsbygdens villkor spelar det därför ingen roll vem som blir statsminister.