I början av augusti körde en drogpåverkad långtradarförare in i en personbil i Karlskoga och dödade en person.
Första helgen i september var det dags igen. En drogpåverkad bilist i Kristianstad krockade och dödade både förare och passagerare i den andra bilen.
Och i Askersund körde en drogpåverkad man på motorcykel rätt in i en annan motorcykel och skadade livshotande två personer. mannen som orsakade olyckan skadades också själv.
När jag söker på nätet vad Nya Wermlandstidningen skrivit om olyckan i Karlskoga ser jag flera andra notiser på samma tema. Som rubriken den 13 juni: ”För full för att blåsa”.
Men då behövde ingen dö. Vilket var rena turen, långtradaren med den 30-årige berusade föraren hamnade i diket på E18 utan att skada någon.
Var jag än letar så hittar jag genast en eller flera trafikolyckor, allvarliga eller mindre allvarliga, där föraren är påverkad av alkohol eller narkotika.
Bland de mer tragikomiska är bonden som körde sin skördetröska i diket, på fyllan, förstås. Han ställde inte till det för fler än sig själv, men jag skulle inte vilja frontalkrocka med en tröska.
En viktig orsak, kanske den allra viktigaste, till att vi har så få allvarliga trafikolyckor i Sverige är att vi sedan många år håller oss nyktra när vi kör bil.
Det vill säga, fram tills nu. För nu vänder trenden.
Att trafikpolisen rustas ner och med allt färre poliser längs vägarna är ingen hemlighet. Inte för rattfyllon och knarkare heller. De läser också tidningar, lyssnar på radio och ser på tv.
Men precis som vi andra ser de numera sällan eller aldrig en polis längs vägen. Risken att åka fast vid en rutinkontroll är näst intill obefintlig. Så länge rattfyllot eller knarkaren inte ställer till något går han fri.
Av cirka 30 000 poliser i Sverige är knappt 200 trafikpoliser. De ägnar sig till större delen åt den tunga trafiken. Privatbilismen får nästan ingen uppmärksamhet alls.
Men inte ens den tunga trafiken har någon prioritet längre. Polisen vill helst att kontrollen av farligt gods, körjournaler och yrkesförarnas nykterhet och drogfylla tas över av Transportstyrelsen.
På en månad förra året gjorde polisen cirka 120 000 utandningsprov. De flesta vid razzior och kampanjer där bilister stoppades slumpvis.
I år är motsvarande siffra cirka 30 000. Alltså en minskning med tre fjärdedelar.
Vilka signaler skickar det ut till bilister som vill chansa? Att det är fritt fram! Och vilket är resultatet?
Fler olyckor som orsakas av förare som tappat både omdöme och kontroll. Av förare som inte hinner med när något oförutsett händer framför dem på vägen.
Trafikverket och politikerna talar om sin Nollvision, alltså om noll döda i trafiken. Men det går inte att nå dit enbart genom att sätta upp fler fartkameror.
Framförallt upptäcker fartkamerorna varken rattfyllon eller knarkare. Att påverkade förare kört ihjäl och allvarligt skadat en handfull medtrafikanter i år är tydligen inget som berör.
Men vi måste förstå att vi står inför ett trendbrott. Nästa år dödas ännu fler. Och sen är vi inne i en ond spiral som blir svår att bryta.
OS-aktuella Brasilien är ett mycket större land än Sverige, och med många fler invånare och bilar. Men uppmärksamheten i samband med Olympiaden och Paraolympiaden snuddar också vid den farliga trafiken. Och olycksstatistiken förskräcker.
På knappt två dagar sker lika många dödsolyckor som i Sverige under ett helt år.
Men det som skrämmer mig mest, och som borde skrämma politiker och polisen, är att de flesta olyckorna orsakas av rattfyllon och drogpåverkade. Samma sak i USA, Ryssland, Kina och länderna i södra Europa.
Det är rattfyllon och drogpåverkade som dödar. Är Nollvisionen mer än tomma ord? I så fall måste polisen ut på vägarna igen. Riktiga poliser. Kunniga och engagerade trafikpoliser. Som statustyngda Highway Patrol i USA.
Polisen måste synas. Agera. Och göra långt fler alkohol- och drogprover än i dag. Det räcker inte att skramla med tomma plåtpoliser.