Pokémonhysterin är här.

Om du har varit uppkopplad på nätet den senaste veckan har du säkert haft svårt att undvika alla videoklippen.

Folk går över gatan i grupp så att de kan stoppa trafiken för att fånga sitt favoritdjur. Spelare blir som tokiga i Central Park i New York, när ett udda pokemon ”spawnar”. På Twitch kan man följa ”Pokémon Girl” när hon är ute och letar Pokemons.

Pokémon är ett gammalt fenomen, det kom först till Gameboy på 90-talet. Då var det mest barn som spelade. Idag finns Pokémon i våra smartphones, och vi kan hitta dem i verkliga livet. Det är enkelt, roligt och genialt.

Jag har hjälpt ungdomar och unga vuxna som har fastnat i olika former av dataspelsmissbruk eller beroende.

Oftast är det de ändlösa MMORPG-spelen (Massively multiplayer online role-playing game) som World of Warcraft, eller FPS (First Person Shooter) som Counterstrike, eller MOBA spel (Multiplayer online battle arena) som LOL eller DOTA 2 som dessa ungdomar har gett upp sina övriga liv för.

Skola, vänner, fritidsintressen och ambitioner försakas för att nå nästa nivå. En del drömmer om att kunna spela på heltid. Något som är mycket svårt, och som väldigt få lyckas med.

Det finns både positivt och negativt att säga om ”Augmented Reality” (förstärkt verklighet), som nu är här på allvar. Vi behöver se upp med en del, och framför allt hjälpa våra barn.

Det som är riktigt bra, är att både barn, ungdomar och många vuxna är ute och rör på sig när de spelar.

En klient berättade för mig att han börjat spela för två dagar sedan, och hade fått mer motion nu än under månader dessförinnan.

Dataspel av olika slag innebär annars mycket stillasittande.

Och tittar du upp tillräckligt mycket från skärmen så får du chansen att se många nya platser där du bor. Pokémon Go suddar också ut gränser mellan människor. De som förut var främlingar, blir nu spelare. Det är mer socialt att spela Pokémon Go.

Vad är då negativt? Vad bör vi se upp med som föräldrar innan vi släpper iväg våra barn att leta efter Pikachu eller någon av de andra 151 pokemons som finns där ute?

• För det första – be ditt barn på allvar se upp för trafiken eller andra faror där ute.

Det är lätt för oss vuxna att bli distraherade när vi håller på med våra smartphones. Den chansen är ännu högre bland unga spelare som jagar Pokémons på tunnelbanor och på övergångsställen. Det har redan inträffat en hel del incidenter.

• Tänk efter om du verkligen vill att ditt barn ska jaga pokémons och bli lika fast framför skärmen utomhus som inomhus.

Använd gärna spelen tillsammans med ditt barn så kan du också sätta gränser för hur länge det ska spelas. Hitta på roliga utomhusaktiveter utan spel.

Då kan hjärnan hinna med att återhämta sig också från dopamin-kickarna från spelet. Det är för övrigt alltid lika viktigt att engagera sig i vad ditt barn spelar.

• Håll i pengarna, det är mycket enkelt att köpa fördelar i spelet, som är designat så att det blir roligare om man betalar.

Om ditt barn har ett abonnemang som du betalar med ditt kreditkort, skapa då en kod som ditt barn inte har tillgång till.  Det är inte helt säkert, för det går ofta att knäcka dessa koder. Men förhoppningsvis slipper du få en räkning på flera tusen nästa gång det är dags att betala.

Slutligen: Stephen Colbert påpekade att ”spelutvecklarna har nu gjort det omöjliga – utformat ett spel som du inte kan spela på toaletten.”

Detta är den bra nyheten. Gå ut och spela, rör på dig men var försiktig!