Min son reste till Syrien 2014 för att ansluta sig till IS. Han berättade ingenting i förväg och tog med sig både fru och barn.

Han reste tillsammans med flera andra bekanta och jag har inte hört från honom sedan dess. Rykten påstår att han fortfarande lever, men jag vågar inte hoppas.

Om han kommer tillbaka hoppas jag att svenska myndigheter tar reda på varför han reste från början och ser till att han blir rehabiliterad.

Det som har hänt har redan hänt. De som har rest till Syrien har redan gjort det och det kan vi i Sverige inte göra något åt.

En del säger att de här unga männen nu utgör ett stort hot mot Sverige när de kommer tillbaka – och folk har rätt att vara oroliga.

De som har utfört terrorattacker i Europa har samhället inte kommit i kontakt med tillräckligt tidigt. De har blivit hjärntvättade, men inte blivit omprogrammerade för att komma tillbaka till samhället.

Självklart tänker de då på samma sätt som när de fortfarande var i Syrien.

Därför måste vi se till att de kommer tillbaka till samhället på rätt sätt. Vi måste aktivt arbeta för att de ungdomar och barn som är i riskzonen för att rekryteras till terrorism får den hjälp som de behöver.

De som återvänder behöver hjälp när de kommer tillbaka till Sverige för att komma bort från terrorism och extremism.

De är svenskar, de har ingen annanstans att ta vägen och det enda hemland de har är Sverige. De behöver bli upptagna med arbete, studier och få rehabilitering.

Om du läser det här min son, vill jag säga till dig:

Kom hem till mig. Sverige kommer att behandla dig väl och du kommer att få hjälp.

------

*SVT Opinion har valt att publicera texten anonymt för mammans personliga säkerhets skull.

Fotnot: I Opinion Live den 1 december debatteras frågan om svenska jihadister.