SKL har under lång tid drivit på för att få till en utredning av gällande lagstiftning om gode män för att den ska bli mer rättssäker. Flera regeringar har istället lappat och lagat. Vi hoppas det blir ändring på det. Och vi vill vara tydliga, visst ska brott anmälas.

I en artikel på SVT Opinion uppmanar Lotta Edholm och Helene Odenljung SKL att agera i frågan om gode män.

Edholm och Odenljung refererar till ett nyhetsbrev från SKL som redogör för rättsläget inom ett väldigt komplicerat område.

Texten redogör för hur lagen är utformad och tyvärr är gällande bestämmelser för överförmyndare just så otidsenliga i att överförmyndaren inte måste anmäla brott.

Men visst bör man anmäla brott. En god man som ersätter en annan som entledigats kan göra det, eller så bör överförmyndaren göra en polisanmälan om man upptäcker att en gode man har begått brott inom ramen för sitt uppdrag.

Det är inte bara en rättssäkerhetsfråga utan har också ett viktigt signalvärde. En god man ska naturligtvis inte kunna begå brott utan att det leder till allvarliga reaktioner och sanktioner.

Den nuvarande lagstiftningen ger tyvärr inte något klart svar på hur den här typen av frågor ska hanteras. Det är ett av flera skäl till att lagstiftningen behöver ses över.

Det viktigaste är just att hela systemet med gode män behöver ses över. Regering efter regering har lappat och lagat denna lagstiftning som härrör från 1924 och som flyttades in i föräldrabalken 1949.

Vi ser därför fram emot de samtal som Justitieministern har sagt att han ska bjuda in till. Vi hoppas att samtalen utmynnar i mer än bara en diskussion om just denna aktuella fråga.

En utredning bör se över flera frågor, till exempel:

• Ska god man uppdraget fortsätta vara ett förtroendeuppdrag eller behövs en professionalisering av uppdraget och att det till exempel blir möjligt att lägga uppdrag på juridiska personer?
   
• Norge och Finland har nyligen reformerat sina system och enligt de signaler vi får med goda resultat, vad kan vi lära från dem?
   
• Tydliggöra oklarheter om vad som ingår i den gode mannens uppdrag och hur det ska utföras.

Dessutom bör en utredning se över om inte en central myndighet ska ges ett nationellt uppdrag att stödja överförmyndarverksamheten istället för utdelat på varje länsstyrelse – uppdraget kan handla om att ta fram vägledningar, utarbeta metodstöd och att hålla samlad statistik.

Vi är inte ensamma om att efterfråga denna översyn, bland annat länsstyrelserna själva, Riksrevisionen, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare och nu senast JO har också efterlyst det.

Vi tycker det är dags att vi möter 100-årsdagen med en ny lagstiftning som tydligt och klart ger de mest utsatta i samhället ett mer rättssäkert stöd än som är möjligt idag.