Den ansvariga myndigheten för kontroll av kärnkraft i Sverige, Strålsäkerhetsmyndigheten, arbetar sedan en tid tillbaka med att specificera säkerhetskraven för svenska kärnkraftverk.
Det står nu klart att myndigheten kommer att landa i den mycket kontroversiella slutsatsen att de äldsta reaktorerna inte behöver uppfylla samtliga säkerhetskrav.
Strålsäkerhetsmyndigheten visar i och med detta beslut att man är undfallande och värnar industrins ekonomiska intressen framför säkerhet för människor och miljö.
Men detta är inte första gången myndigheten visar sig vara undfallande mot industrin. Den 1 januari 2005 trädde föreskrifter i kraft som slog fast vilka säkerhetsförbättrande åtgärder som industrin måste genomföra för att få driva reaktorerna.
Dessa åtgärder skulle vara helt genomförda under 2013. Sommaren 2012 konstaterade dock myndigheten helt lakoniskt att endast 60 procent av åtgärderna genomförts och gav reaktorägarna uppskov.
Efter kärnkraftskatastrofen i Fukushima 2011 beslutade EU att alla medlemsländer skulle ”stresstesta” sina kärnkraftverk. Stresstesterna åtföljdes sedan av nationella handlingsplaner för att komma till rätta med de brister som uppmärksammats i testerna.
Åtgärdsplanen från svenska Strålsäkerhetsmyndigheten identifierade bland annat en svag haveriberedskap, otillräckligt skydd mot översvämningar och jordbävningar samt otillräcklig nödkylning.
Men den svenska handlingsplanen skilde sig från de flesta andra EU-länders genom att man gav industrin så generösa ledtider – ända till 2020 – innan samtliga krav skulle vara uppfyllda.
Ett av de viktigaste säkerhetskraven handlar om att tillse att det finns en oberoende nödkylning, det vill säga ett nytt kylsystem som ska fungera även om elen slås ut i reaktorn vid en olycka. Även i denna för kärnkraftssäkerhet kritiska fråga väljer myndigheten nu alltså att vika sig för industrin.
I stället för att stå upp för att vi ska ha en säker kärnkraft i Sverige, vill man nu införa så kallade ”kompensatoriska åtgärder” för de äldre reaktorerna, det vill säga utveckla en A- och B-klass i kärnkraftssäkerhet.
Det är naturligtvis fullkomligt oacceptabelt. Att sätta dubbla måttstockar för säkerhet för olika kärnkraftverk är att friklassa de äldsta – och farligaste – reaktorerna. Det är ett mycket farligt vågspel som kan få ödesdigra konsekvenser.
Menar myndigheten allvar med sina säkerhetskrav måste det givetvis gälla för samtliga kärnkraftverk och åtföljas av sanktioner för dem som inte lever upp till kraven – verken måste tas ur drift till dess att säkerhetskraven uppfyllts.
Det är högst oroväckande att vi har en myndighet som inte kan stå upp mot industrins påtryckningar utan istället går dem till mötes på bekostnad av säkerheten. Det går helt på tvärs med regeringens egen önskan.
Såväl S som MP var tydliga inför valet att säkerheten på våra kärnkraftverk är en prioriterad fråga och kom enbart för några dagar sedan överens om att skärpa, inte sänka, kraven för kärnkraftssäkerhet.
Om Strålsäkerhetsmyndigheten inför dubbla standarder för kärnkraften smulas regeringens löften till svenska folket sönder, och frågan väcks vilka löften vi egentligen kan lita på.
Vi förutsätter därför att regeringen förtydligar för Strålsäkerhetsmyndigheten att samma säkerhetskrav ska gälla för samtliga kärnkraftverk i Sverige.