Reaktionerna har varit omfattande sedan Svenskarnas Parti (SvP) tilläts tala i Almedalen i lördags.
Men någonstans bland alla reaktioner som man har kunnat följa på sociala medier, kommentarsfält och i debattartiklar så kan jag se ett mönster. Människor reagerar som om det vore första gången politiserad rasbiologi gjorde entré på Gotland under Almedalsveckan.
Förvisso är det väl bra att människor reagerar kraftigt. Men någonstans så undrar jag var de där protesterna tog vägen när den där rasbiologin gjorde sitt intåg på ön från första början.
Idag är det faktitiskt nio år sedan den rasideologiska miljön gjorde sitt intåg i Almedalen för första gången. Då var det inte SvP. Då var det Nationaldemokraterna.
Jag var där som representant för riksledningsgruppen och mitt jobb var att analysera, utvärdera och se till att det gick bra till på vår anvisade plats strax utanför ringmuren.
För det var där vi Nationaldemokrater fick stå. Långt bort från riksdagspartiernas scen.
Redan när ansökan gjordes på kansliet i Stockholm stod det klart att Almedalsscenen var ”off limit”.
Beslutet var fast och gällde även SD och deras nyvalda partiledare, Jimmie Åkesson. Almedalsscenen fanns helt enkelt inte på kartan.
Sedan politikerveckan inleddes och utökades för cirka 35 – 40 år sedan, har det funnits en obruten tradition att talare på Almedalsscenen skall vara representerade i riksdagen eller i kommunfullmäktige på Gotland.
I år bröts den traditionen. Av ett nazistparti som förklarade att människor som inte passar in i den ariska landskronamodellen ska bort från Sveriges yta.
Retoriken känns igen. Vi vet vad den leder till och vi har hört det förut.
Hittills har vi åtminstone sluppit höra det från Almedalsscenen där riksdagspartiernas partiledare talar efteråt.
När polisens tillstånd stod klart valde regionstyrelsens partier att inte överklaga beslutet. Man bedömde att det inte var lönt. Denna flathet skrämmer mig.
Det är brist på civilkurage och ett tecken på okunskap.
För visst finns det möjlighet att neka partier och andra som vill ha demonstrationstillstånd. Demonstrationsrätten må gälla alla men den gäller inte hur som helst.
För hur skulle det se ut om alla partier som kandiderar till riksdagen hade fått göra som de ville? Dagarna före och efter Almedalsveckan bör vara ett exempel på att tillstånd inte bör delas ut hur som helst. Symbolvärdet i allt det här går inte att ta miste på.
För även om Almedalsveckan officiellt inleddes med Stefan Lövfens tal om solidaritet, klass och antifascism så spelar de där 24 timmarna mellan SvP och Socialdemokraterna mindre roll i sammanhanget.
För Almedalsscenen i anslutning till Almedalsveckan är inte som på stortorget i Klippan eller i Flen. Symbolvärdet är större än så och det är något som både polis och regionstyrelsens politiker borde respektera och förhålla sig till.
Vad är det egentligen för signaler de sänder ut när rasideologiska krafter får det här utrymmet utan en fight?
Det sänder ut en signal om att rasideologi och nazism är okej. Normalisering ett marginaliserat parti som SvP endast kunde drömma om för ett år sedan när deras aktivister förföljde Mona Sahlin på Visbys gator.
Nästa år vill jag inte behöva se den här soppan igen. Då vill jag inte se rasbiologi spridas på det här sättet.
Då vill jag se en politikervecka som inte inleds av nassar.
Om nio år vill jag inte behöva skriva en artikel om hur normaliseringen av rasism, nazism och högerradikalism bidrog till att SvP fick en egen dag i Almedalen.
Då vill jag kunna skriva om hur bra det är att rasideologin sparkades ut över ringmuren.