I ett osedvanligt klargörande svar på min debattartikel har en av företrädarna för MMA svarat  på SVT Opinion att det bara är moral och inget annat som är artikelns kärna.

Visst är det en ett moraliskt övervägande som gör att jag tycker att de som arrangerar MMA i kommersiellt syfte och låter andra slå sönder varandras hjärnor för själv få vinning har ett moraliskt problem.

Det är åtgärdbart som jag påtalade i artikeln genom att de kan be kombattanterna sluta. Jag konstaterar att det moraliska övervägandet är gjort i ridsporten, ishockeyn och fotbollen genom kontinuerliga justeringar i regler omkring respektive sport.

Men icke så i MMA. Det Johan Halldin glömmer är att han själv företräder ett moralsystem som säger att det är ok med strangulering, spark mot huvudet och slag mot hjärnan, även på liggande kombattant.

Men också hans moralsystem har gränser.

Det är inte ok att slå på halsen, peta ut ögonen eller vrida av testiklarna på motståndaren. Det är alltså tydligt att hans ställningstagande för MMA också är moraliskt grundat.

Etiskt tycker han det är ok och lovvärt att det är kommersiellt gångbart att ordna en gala och tjäna pengar på den där andra än arrangören riskerar sina hjärnor.

För det är i vart fall inte de tävlande som tjänar de stora pengarna.

Ingenstans har jag sagt att förbud behövs. Däremot har jag sagt och säger att som kommersiell samhällsföreteelse bör MMA regleras och offentligt ifrågasättas, särskilt som en verksamhet av den sorten leder till ökade risker för demens och hjärnskador.

Det är okunnigt att påstå att de två sista slagen på en omtöcknad Gustavsson ingår i kategorin “lämpligt för ett fåtal elitutövare”.

Efter 7-9 föregående slag av en proboxningstränad motståndare hade hans stabilitet i nacken försvunnit (som annars skulle skyddat hjärnan) och hans förmåga att undvika träff var klart nedsatt.

Därmed var han ett lätt byte för den fortfarande pigge motståndaren, kort sagt i det ögonblicket en slagpåse som riskerade livet.

Och det vill väl ingen ha i sportens värld?