Tjej- och killgrupper har funnits som ett naturligt inslag i min uppväxt.
Tjejlag när jag spelade fotboll och basket. Särskilda politikerutbildningar för tjejer i retorik och försvar. I idrott för att det finns olika fysiska skillnader, vilket i och för sig min sjuåring starkt ifrågasätter då hon gärna vill vara med i killarnas fotbollslag.
De andra exemplen har haft som syfte att öka intresset hos tjejer inom olika områden där tjejer har varit i minoritet.
Men aldrig har drivkraften bakom gruppindelningen varit rädsla, hot eller trakasserier. Vilket misslyckande från det offentliga när tjejer inte kan närvara vid kommunens fritidsgårdar, som nu senast blivit aktuellt i Tensta.
Men än större misslyckande är det när vuxenvärlden kapitulerar och ber tjejerna flytta på sig.
Nej låt i så fall killarna få sin egen och tjejerna stanna kvar i den ordinarie! Det är att ge rätt signaler om vad som är rätt och fel.
Vi har tidigare i sommar haft en intensiv debatt om svenska värderingar, vad är det för något? Självklart har inte dessa uppstått i ett tomrum utan vår historia, kontakt med olika människor och kulturer, vår samhällsutveckling präglar idag de värderingar som vi har i Sverige.
När vi låter den mobbade flytta på sig, när vi skapar särskilda badtider eller egna fritidsgårdar för tjejer, då riskerar vi att långsamt förändra våra värderingar.
Ageranden och handling ger signaler både åt den som utsätter andra för kränkningar men också gentemot den som blir kränkt.
Kortsiktigt upplevs det givetvis som en satsning på tjejer och kvinnor när vi får våra egna simstunder i lugn och ro, eller en alldeles egen fritidsgård.
Men när syftet bakom är att vi inte kan vistas i dessa miljöer på ordinarie tider eller i ordinarie verksamhet, ja då är vi inne på en farlig väg.
Ska vi låta värderingar om alla människors lika värde och respekt för varandra vinna, då behöver vi ta tag i de felaktiga värderingarna. Sätt in extrapersonal. Näringsliv, myndigheter och föreningar får jobba tillsammans med ett aktivt värderingsarbete.
Använd piskor och/eller morötter, ja vad som helst, för att markera mot det som är fel och visa på det rätta.
Jag kan inte se mina två tjejer i ögonen och säga, ”nej den här gatan är inte för tjejer, bada bara i vissa pooler eller vid vissa tider annars kan du bli utsatt för trakasserier, gå på tjejfritidsgården annars kan du inte säga eller ha på dig det du vill.”
Jag vägrar ett sådant samhälle.
I all välvilja att hjälpa och stötta de utsatta så stigmatiserar vi och erkänner värderingar som inte hör hemma i Sverige eller i något annat land.
När Leila Ducaale, 14 år, i SVT:s reportage svarar på frågan om varför det blir bra med den nya tjejfritidsgården säger “För att det är med tjejer och man får springa runt och vara fritt som man vill” då gör det ont i hela själen och kroppen.
Låt oss stå upp för värderingar som säkrar att Leila ska kunna springa runt och vara som hon vill oavsett var i Sverige hon befinner sig.
Kan inte kommunen erbjuda en fritidsgård där alla kan känna trygghet och respekt, stäng den! Då har vi misslyckats med vårt uppdrag.
Gör om gör rätt, ta ställning för de svenska värderingarna att alla människor är lika mycket värda och att det inte är den som är utsatt som ska betala priset.