En lättnadens suck drog över skolsverige när resultaten av TIMSS mätning för svenska elever i årskurserna fyra och åtta, samt gymnasiet i ämnena matematik och naturkunskap släpptes.
Den långa nedåtgående trenden anses vara bruten. Men trots att fyra av sex mätningar visar en förbättring ser det, i en internationell jämförelse, fortfarande dystert ut.
Oansett dagens glädjebesked ligger Sverige fortfarande under, eller på, OECD-ländernas genomsnitt i fem av sex resultat.
Uppförsbacken befaras vara lång. Reaktionerna av att Sverige nu verkar ha brutit den nedgående trenden präglas snarare av lättnad än glädje, då vi tappat enormt från den topposition vi en gång hade.
Med största säkerhet är det satsningen på fortbildning av lärare inom matematik som gett resultat – även om både Gustav Fridolin och Jan Björklund personligen vill ta åt sig äran av att ha brutit den nedåtgående trenden.
Även om resultatet tyder på en förbättring bör en kraftig försiktighetsgrad tas i beaktning då dessa undersökningar gjordes våren 2015, och vi vet ju alla vad som hände i Sverige hösten 2015.
Vi vill fortsätta på den inslagna vägen om att satsa på fortbildning av lärare. Men det är viktigt att detta sker på ett korrekt sätt. Att det inte är den lärare som står närmast rektorn som blir utsedd till förstelärare med ett lönelyft.
Satsningen ska gälla alla lärare som är manade till att göra en karriär, oavsett vilket relation de har till skolans ledning. Vi förordar därför Shanghaimodellen, parat med en rejäl karriärstege och en vettig arbetsmiljö – för både lärare och elever.
Ett steg i den riktningen är att uppgradera den svenska skolan i en modern digital miljö.
Pilotprojektet som startade för sex år sedan med en matematiksatsning ser ut att ha gett effekt. Den rimliga följden är att fortsätta på den inslagna vägen med övriga ämnen.
Trots att vi sett tendenser på ett trendbrott går det inte att bortse från det faktum att den svenska skolan ligger på en historisk, och internationell, låg nivå.
Förhoppningsvis, för lärare och elevers skull, har tiden där lärare kastas mellan icke-forskningsbaserade och ideologiska tvärkast nått vägs ände.
Låt lärare få vara lärare som lär ut kunskaper, och låt skolan arbeta långsiktigt utan ideologisk politisk klåfingrighet i framtiden.
Med det sagt vill vi invänta den kommande PISA-mätningen innan vi gör en alltför djuplodad analys.
Men redan idag ser vi att en satsning på lärare gynnar elever – samma svar och analys som Singapore och Shanghai redan för många årtionden sen kommit fram till.
