Jag ser det redan framför mej; reaktionen på att jag, en mätt gammal kulturarbetare, antagligen hemmahörande på Södermalm, skriver en debattartikel om nedläggningen av BB i Sollefteå.

Vad har han med det att göra? Släpper han en ny skiva?

Han har ju inga som helst erfarenheter av att ha krystvärkar i Södra Norrlands inland. Och det är ju sant.

Men jag tycker såhär; vi har alla med detta att göra.

Förutom att jag känner ett flertal tappra barnfamiljer inom 20 milsradie från Sollefteå så tycker jag att detta angår hela Sverige.

Förutom att den offentliga sektorn under flera decennier har förslummats av både rödgröna och (framförallt) av alliansen så är det nånting om den norra delen av Sverige som måste säjas.

Vi kommer inte klara försörjningen av det här landet om vi tömmer Norrland på folk. I motsats till vad den urbana myten om att våra möbler, vår mat och våra dressmanskjortor tillverkas i våra datorer med ett musklick.

Vartefter klimat och jordbruksförsörjning försämras alltmer, speciellt i sydeuropa, kommer norra skandinavien att bli viktigare för människor att bo och arbeta i. Och få mat ifrån.

Om ni inte tror mej kan ni lyssna på Per Holmgren, ni vet han meterologen:

– Om tio till tjugo år kommer Sydeuropa att behöva mat från Sverige för att klara sig – på grund av klimatförändringarna.

Så säjer han.

Den offentliga sektorn i Sverige är som en döende men fortfarande världsledande stjärna, men många kalasar redan på det framtida liket. Bemanningsföretagen inte minst.

Genom att först skriva ramavtal med Landstingen, som reglerar och sätter ett tak för vad en läkare får kosta, sen bilda ett dotterbolag utan ramavtal och därefter säja nej till en specifik förfrågan om läkare och sen skicka bollen vidare till sitt dotterbolag som sen är fritt att idka utpressning mot det berörda landstinget och då få ut summor som 200 000 kr för en läkare.

I veckan.

Detta exempel är taget från kvinnokliniken, just i Sollefteå.

Så; en export av pengar försiggår från norr till söder, från ett ett trängt och desperat landsting i norr, till kanhända en till stora delar ROT-finanserad swimmingpool i Täby.

En vän, bosatt i Ådalens tvin-marker, säjer bittert till mej att södra Sverige har inte bara tagit malmens och skogens rikedomar från oss, nu tar dom vinden också, han menar alltså vindkraften. Och barnen säjer han sen.

Och menar på hur kommuner har lagt ner barnomsorg, förskola och skola barnen som sen flyttar ner till en etta i svindyr andra hand i Stockholm och där får väldigt bråttom att lägga om sin dialekt för att inte råka ut för det ängsliga förakt som drabbar nyinflyttade, så tydligt illustrerat av Anna Kinberg Batra när hon  1998 ”på skoj” sa att stockholmare är smartare än lantisar.

Det var ju kul, men hon visste mycket väl att hon spelade på dom strängar som är så lätta att spela på i Stockholm; alla vi före detta lantisars rädsla att bli avslöjade som icke urbana, blyga och pörtedoftande bönder. För det är vi ju alla.

Vi vill inte låtsas om att vi känner oss vilsna, här i centrum. En dag kommer centrum att befinna sej i periferin. En dag kommer periferin att bli centrum. Och snarare än vi tror.

Då kommer vi att ångra att vi lät parollen Hela Landet Ska Leva bli just bara en paroll.