I Malmö bor jag i en tvårums mycket trevlig bostadsrättslägenhet vid Köpenhamnsvägen på Mellanheden. Lugnt område. Goda och pålitliga grannar. Har likväl säkerhetsdörr och dubbla lås. Mitt hem är ju min borg.
Den privata sfären är viktig för mig. Ingen objuden gäst får komma innanför tröskeln.
Det största hotet utifrån har jag hittills upplevt när motorfordonstrafiken på den smala höghastighetsvägen Köpenhamnsvägen rusar fram i betydligt högre farter än högsta tillåtna 40 km/h. Men i själva bostaden är det lugnt. Eller var kanske jag ska säga.
Har alltid utgått från att i ett land som Sverige rubbas inte besittningen till bostadsrätten utan att man själv är med på noterna. Min son Gustaf till exempel, disponerade min lägenhet under ett par månader i höstas medan hans hus i Beddingestrand uppfördes.
Han var då även folkbokförd i lägenheten. Efter medgivande av bostadsrättsföreningen och helt i linje med vad jag var införstådd med. Själv bodde jag under tiden på underbara Visingsö, där jag också har en bostad och stortrivs.
Ingen uppoffring från min sida alltså. Nu är Gustaf sedan en tid tillbaka folkbokförd på sin egen adress. Allt förutsebart och i enlighet med regelverket
Men så i början av år 2016 hände något gällande min bostad i Malmö.
Plötsligt var jag inte längre ensam herre på täppan efter det att Gustaf flyttat ut. En dag fann jag nämligen överraskande en journalist från SVT vid namn Samir Bezzazi som vilade ut i min soffa i vardagsrummet.
Hans väskor hade han spritt omkring sig. Han hade tagit med sig några wienerbröd som han frikostigt bjöd på om jag fixade kaffe. Han hade flyttat in med god hjälp av en låssmed och var nu folkbokförd i min bostad.
Utan att jag hade fått chansen att säga ett knyst om detta till Skatteverket. I en väletablerad demokrati som Sverige med ordnad folkbokföring sedan väldigt länge borde man kunna lita på myndigheterna.
Ingen ska behöva befara att det plötslig ligger en – visserligen mycket trevlig men ändå helt okänd – person i soffan i vardagsrummet och säger att han flyttat in:
”Jag är vederbörligen folkbokförd på den här adressen nu”, sa han och försökte genom sin kaffebrödsgenerositet entusiasmera mig inför vår nya samboliknande boendeform.
Det förefaller minst sagt blåögt från Statens sida att det kan få gå till så här.
Hemfrid är viktig för mig. Den innebär att det är jag som ska ha rådigheten över vilken eller vilka personer jag eventuellt tillåter ska få folkbokföra sig hos mig. Jag vill inte ha någon lägenhetsockupant som jag plötsligt påträffar i min soffa.
Ni har så klart förstått att Samir är grävande journalist och bara ville skapa dokumentation om uppenbara brister i den svenska byråkratin. En väldigt blåögd sådan ibland. I verkligheten deltog jag utan skaderisker.
SVT svarade uttryckligen för alla eventuellt uppkomna skadeeffekter. Under någon vecka efter Samirs ”avflyttning” fick jag eftersända hans post till hans rätta adress.
Det fick kontrollen vara värd.