Jag minns inte en enda natt från mitt läsår på internat då jag sov gott. Jag fick vatten och snö kastat på mig i sängen, jag blev fastbunden, slagen och sparkad. Med anledning av förtrycket som återigen uppdagats på Lundsberg, uttalar jag mig nu. Om inte barnens trygghet kan garanteras är det dags att regeringen stänger internaten. Ett samhälle får inte acceptera att barn fostras till sadister, skriver Jakob Lindén, tidigare elev på Grennaskolans internat.
Jag blir både arg, ledsen och besviken när jag läser om den fruktansvärda händelsen på internatskolan Lundsberg: En elev ”brändes under nollning på elitskolan” rapporterade Aftonbladet igår.
Arg blir jag och hade blivit oavsett om det varit en vanlig skola eller ett internat. Sådant här får bara inte inträffa. Men jag vill påpeka den uppenbara skillnaden mellan den mobbning som förekommer på en ”vanlig” skola, och den som sker på landets internatskolor – jag vill nämligen slippa höra bristande argument som att ”mobbning sker ju på vilken annan förortsskola som helst”.
På ett internat följer mobbarna följer med dig dag som natt. Det är framförallt på nätterna som mobbningen sker. När jag blickar tillbaka på min egen tid på Grennaskolans internat kan jag inte minnas en enda natt från september till vårterminens slut som jag sov gott i skolan.
Jag väcktes flera gånger mitt i natten och slets upp ur min säng. Jag fick vatten och snö inkastat på mig när jag låg och sov. När mobbarna inte fick tag i nyckeln som skulle trygga min integritet blev det än värre nästa gång. Nattens stördes alltid på något vis. Mobbarnas lekar kunde pågå i timmar. Jag blev fastbunden, slagen och sparkad.
Många av de personer som trakasserade mig skolkade ofta. Men jag skulle ju dessutom fixa skolan. Jag vet precis hur systemet plågade mig och vad det gick ut på, jag vet vad som fattades – vuxennärvaro.
Under 2011 och 2012 var det en intensiv debatt om internatskolorna i Sverige, då flera vittnen trädde fram i medierna om våld och kamratförtryck. Jag var ett av vittnena, och berätta om mina egna upplevelser. Jag trodde att all kritik som framfördes då skulle göra skillnad. Därför blir jag besviken när jag läser att någon annan återigen blivit utsatt på Lundsberg, på en skola som redan fått så mycket kritik.
Tidigare har jag alltid sagt att jag inte tycker att något läroverk ska stängas ned. Men nu tvivlar jag på om vi ska ha internatskolor överhuvudtaget i Sverige – i varje fall om skolor som Lundsberg inte kan lösa problemet med uppenbara systematiska kränkningar. Borde vi inte kunna placera barnen i desto tryggare miljöer från början? Kan ett samhälle verkligen acceptera att barn fostras till sadister?
Det är myndigheters och regeringens förbannade skyldighet att agera, istället för att lura föräldrar. Den mobbning som utförs på skolorna är synnerligen grov och kan delvis jämföras med tortyr. Jag vill upplysa er om artikel 3 och 26 i FN:s barnkonvention: ”Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn” samt ”Varje barn har rätt till social trygghet”.
Nu får det räcka.