Efter de brittiska parlamentsvalen i 2015 var det många som drog en lättnadens suck över UKIPs dåliga resultat.
Trots nästan 4 miljoner röster hade de bara vunnit en enda ledamot bland 650, tack vare Storbritanniens förlegade icke-proportionella omröstningssystem.
Men UKIPs underrepresentation betyder inte att de saknar makt. Nu när vi närmar oss EU-omröstningen blir det tydligt att UKIPs Storbritannien redan är här.
De konservativa, som styrt sedan 2010, har svängt drastiskt åt höger. De har använt sig flitigt av UKIPs retorik samt infört deras främlingsfientliga politik.
Camerons löfte om att minska invandringen avsevärt följdes av en rad starka nya lagförslag som trädde i kraft, utan någon hänsyn till människorna som påverkades.
2012 ägde OS-spelen rum i London, och Storbritannien visade världen sin bästa mångkulturella sida. Samma sommar förbjöds äktenskapsinvandring för icke-europeiska partner till britter som tjänar under 19000 kronor i månaden. Tusentals familjer splittrades.
Året därpå körde den brittiska migrationsmyndigheten skåpbilar runt i London med stora affischer som uppmanade papperslösa att ”åka hem eller bli gripna”.
Det blev svårt att neka till känslan av dystopi då samma migrationsmyndighet började lägga upp bilder på sina lyckade gripanden på Twitter.
2014 lovade regeringen att skapa en ”riktigt fientlig miljö” för papperslösa. Hyresvärdar blev tvungna att kontrollera sina hyresgästers invandringsstatus—och i princip bli migrationspoliser. Samma gällde banker och sina kunder.
Alla invandrare och rasifierade blev potentiella misstänkta.
Från och med april i år har regeringen lovat att avvisa alla icke-européer som tjänar mindre än 35 000 kronor i månaden efter fem års vistelse i landet.
Det blir kraftigare tag varje gång. När det gäller icke-européer verkar de konservativa ha förverkligat alla UKIPs drömmar. Men hur har de lyckats driva genom allt det här?
Efter finanskrisen 2008 genomförde Storbritanniens regering stora nedskärningar i den offentliga sektorn, istället för att hålla bankerna och de skattefuskande storbolagen till svars. Försämringarna i den offentliga sektorn blev invandrarnas fel, enligt både UKIP och regeringen.
Därför blev den främlingsfientliga politiken en nödvändighet. Och därför hålls det en omröstning om EU-medlemskap imorgon.
Nästan hela Brexit-kampanjen har handlat om att stänga de sista öppna gränserna för EU-migranter och flyktingar.
Detta bekräftades av UKIPs Nigel Farage, som nyligen lanserade den nu ökända ”Breaking Point”-affischen, som visar anonyma massor av mörkhyade kroppar på väg in i landet.
Brexit kommer inte att förverkliga UKIPs Storbritannien—vi är redan där.
Brexit och dess stängning av samhället förebådar en genuin främlingsfientlig dystopi.