Uppdrag Granskning (UG) griper efter halmstrån i sitt svar på vår kritik av deras program 7 maj. Nu är problemet att nazisters mordförsök på feminister är det enda exemplet på politiskt våld vi ger i vår DN-artikel.

Enligt UG:s märkliga logik visar vi därmed tolerans mot vänstergruppers våldshandlingar.

Vår DN-artikel handlade om myndigheters ”förebyggande åtgärder” gentemot unga människor som inte har begått politiskt motiverade våldsbrott – men som intresserar sig för ideologier som delas av grupper där våldsmetoder förekommer.

Därför är det just ideologin vi talar om i artikeln.

UG ifrågasätter vår beskrivning av den ”autonoma vänsterns” ideologi.

Om UG gjort sin research bättre hade de funnit att denna beskrivning delas av många andra forskare, men även av till exempel Statens Medieråd i ”Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet”.

I vårt svar menade vi att långt ifrån alla inom den autonoma vänstern använder våld som politisk metod. På detta svarar UG:s reportrar att djurrättsaktivister begår brott.

På vilket sätt är detta ett motargument? Är alla djurrättsaktivister brottslingar?

Det gynnar knappast ett demokratiskt samtal när journalister enbart behandlar intervjupersoner som statister i en på förhand regisserad intrig, byggd på osakliga insinuationer.

Hur kan man efter dessa erfarenheter annat än avråda kollegor från att låta sig intervjuas av detta program?