Min son William kränktes av polisen i Jönköping, vilket vi fick se i gårdagens Uppdrag Granskning. Att ansvarige polischefen försvarar kollegerna och menar att allt skötts professionellt, är på sätt och vis än mer skrämmande. Vi har nu vänt oss till Riksåklagaren, där vi hoppas att en riktig förundersökning inleds. Kan det verkligen gå till så här i Sverige? undrar Claes Furfors, som medverkar i Debatt i SVT1 ikväll.
Fredagkväll i oktober. Min grabb William, nyligen fyllda 18 år, är på sin första ”legala” utekväll i centrala Jönköping. Han är ute tillsammans med några kompisar, de besöker några av pubarna på stan. Jag slår William en signal strax efter halv ett på kvällen för att stämma av läget och höra om de har roligt – en avstämning som man som förälder har svårt att låta bli att göra.
William låter påverkad, men vi pratar och allt verkar vara bra.
Två timmar senare på väg hem blir William, tillsammans med en kompis som går lite efter honom, omhändertagna av polisen. Williams kompis blir nerlagd på trottoaren och får ligga där i cirka 10 minuter. Han är misstänkt för att ha sparkat på ett tjänstefordon efter att en vakt har sett detta.
William är omedveten om vad som hänt, men blir informerad om att även han är omhändertagen enligt LOB. Han är onykter och anses inte klara sig själv. William ifrågasätter poliserna, han anser sig inte vara så onykter. Han är inte misstänkt för något brott och har inte uppträtt olämpligt på stan. Däremot reagerar han med att säga otrevliga saker till polismännen på vägen in till polishuset. Detta är något som William senare ber om ursäkt för och ångrar dagen efter (vilket han även säger till en polisman när han dagen efter lämnar polishuset).
Detta händelseförlopp bekräftas i polisens egna utredningar, både i utredningen som berör Williams anmälan mot de aktuella poliserna samt i utredningen som avser Williams eventuella delaktighet i skadegörelse som senare börja utredas. I denna sistnämnda utredningen framkommer att William inte deltagit i skadegörelse – och ärendet läggs ner.
Ändå händer det som händer inne i polishuset i Jönköping, det som jag inte i min vildaste fantasi kunde tro skulle kunna hända. Inte i vårt samhälle, inte i en rättsstat där vi är medvetna om hur vi ska bete oss mot varandra och vad som är rätt och fel.
Det som sker i arrestintaget, där tre polismän och en arrestvakt provocerar, kränker, hämnas och utöver övervåld, är saker som vi aldrig någonsin får acceptera. De är i en situation helt utom fara för sin egna säkerhet medan William är helt ensam i en utsatt situation i polisens egna lokaler.
Det framgår tydligt vad som sker från polisens egen övervakningskamera – den film som spelas upp i SVT:s Uppdrag Granskning.
Det våld som används har inga som helst proportioner till situationen som råder. Enligt min menig kan vi aldrig acceptera att en grupp människor ges rätten att sätta sig i maktposition över någon annan människa på det sätt som här sker, både psykologiskt och fysiskt.
Vad som gör mig särskilt bestört är att ansvarig polischef väljer att försvara agerandet. Han tycker att hans medarbetare har agerat rätt och professionellt. Det väcker fler frågetecken, och skrämmer än mer, än själva händelsen. Om detta agerande är accepterat och ett av polismyndighetens exempel på bra polisiärt agerande blir jag riktigt mörkrädd.
Jag noterar att, enligt rapportering i massmedierna, att antalet anmälningar mot polisen kraftigt har ökat. I Jönköpings län, där vi bor, är den siffran 60 procent högre för år 2012 jämfört med år 2010/2011.
Jag tycker synd om alla de polismän och kvinnor som varje dag gör ett bra jobb och som ska behöva stå ut med och bli förknippade med kolleger som borde arbeta med något helt annat.
Ytterligare en mycket otrevlig sak som nu händer är att polisledningen, via medier och på egen hemsida, insinuerar att det finns saker i utredningen som inte framkommer i Uppdrag Gransknings reportage samt att det finns uppgifter som de inte kan prata om offentligt. Men det finns inga andra uppgifter än de som står i polisens egna två utredningar, nämnda ovan. Det som polisledningen antyder finns inte beskrivet i något utredningsmaterial.
Hur kan myndighetspersoner i massmedierna använda sig av sådana argument och beskylla någon helt utan grund, för att in absurdum försvara vad som hänt? Det är ännu ett grovt övertramp. Jag vet inte vad man ska säga.
Jag vill avsluta mitt inlägg med att rikta mig till Riksåklagaren, som i dagarna fått ärendet för överprövning. Vi hoppas att en riktig förundersökning nu görs, för att få bekräftat huruvida den här händelsen är accepterad eller inte. Jag anser att inte bara våldsanvändningen måste prövas, utan även frågan om ofredande, kränkning och tjänstefel.