Foto: Junge, Heiko
Debattinlägg

”Lagstadga om pappors föräldraledighet”

Almedalen 2014 ·

”Det är samhällets skyldighet att stifta lagar som ger alla föräldrar samma rättigheter och möjligheter” skriver Luis Lineo.

Om debattören

Luis Lineo
Ordförande Män för jämställdhet

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Mitt första barn föddes tio veckor för tidigt. Det var en chock. Tusen tankar flög genom huvudet där jag vakade över den lilla nya människan i kuvösen, medan mamman fick vård efter akutsnittet. ”Vad händer nu?” minns jag att jag tänkte.

Någon klok människa lär ha sagt att: När ett barn föds, föds samtidigt två nya föräldrar.

I vårt fall var det självklart för samhället att båda föräldrarna var lika viktiga i vården av sitt barn. Vi fick båda tillfälligt föräldrapeng och på jobbet hade alla förståelse, trots de två stora projekt jag skulle hunnit avsluta innan den beräknade ankomsten.

25 procent av papporna i Sverige tar inte ut en enda föräldradag när barnen är små. Jag respekterar varje pappas val men jag är övertygad om att om de fick frågan skulle de svara att de önskat vara mer med sina barn.

Problemet är att många av de val vi gör inte är frivilliga. Vi påverkas av samhället, omgivningens attityder och värderingar och framförallt av strukturer på jobbet, på barnavårdscentralerna och redan på BB. Om du inte behandlas som en likvärdig förälder är det lätt att tro att du inte kan ta hand om ditt barn. Du gör ett passivt val i stället för ett aktivt, du låter ”allt fortsätta vara som det alltid varit”.

Studier visar att barn vars pappor är delaktiga i barnomsorgen och hushållsarbetet har bättre hälsa än andra barn. Både psykisk och fysiskt. Barnen är gladare och har bättre betyg i skolan. Mammorna i dessa familjer mår bättre och är nöjdare med sina relationer.

Föräldrarna får större förståelse för varandra, har mer jämlika karriärmöjligheter och löneutveckling och håller ihop längre.

Män som tar sitt ansvar för barn och hushåll, röker och dricker mindre, knarkar mindre, har bättre socialt liv, är friskare och lever längre. Med andra ord kan individuell föräldraförsäkring bli den största frihetsreform som genomförts.

Tyvärr är det inte
ordet frihet vi hör i debatten. Flera nämner ordet ”tvång” i samband med förslaget om delad föräldraförsäkring. Det känns som ett sorgligt ord att koppla samman med ett närvarande föräldraskap.

Den som får barn borde istället se det som en möjlighet och inte ett tvång att få tid tillsammans.

När ett barn och dess föräldrar föds, bör utgångspunkten vara att de ska ta lika stort ansvar och vara lika viktiga i sitt föräldraskap, oavsett kön.

Den generösa föräldraförsäkring som många kämpat hårt för bör vara en rättighet och en möjlighet för båda föräldrarna. Och när normer och strukturer står i vägen för de pappor som önskat att de hade varit hemma men upplevde att det inte gick, är det samhällets skyldighet att stifta lagar som ger alla föräldrar samma rättigheter och möjligheter. 

Jag tror att de flesta pappor vill känna sig som lika mycket förälder som mammorna. Delad föräldraförsäkring visar att samhället tror och förväntar sig att pappor är viktiga, lika viktiga som mammorna.

På samma sätt som i vården av ett för tidigt fött barn, ska det stötta och uppmuntra alla föräldrar att vara lika närvarande i sina barns liv. 

Tolv år har gått sedan införandet av den andra ”pappamånaden”, den senaste reformen som gett resultat för mäns uttag. Fortfarande tar kvinnorna ut 75-80 procent av alla föräldradagarna och många små barn går miste om pappornas omsorg.

Om vi inte reformerar föräldraförsäkringen kommer, med samma takt som vi har idag, det att dröja femtio år innan uttaget är jämställt.

Är vi verkligen beredda att vänta så länge?

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.