Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Våra valmöjligheter är mycket begränsade”

VALET 2014 · ”Politiska val att jämföra med Eurovision Song Contest”, skriver statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.

Stig-Björn Ljunggren
S-märkt statsvetare

Om vi fick veta att parti X fått Y miljoner av företaget Z, vad hade vi sagt då?

Förmodligen att detta parti måste betraktas som ”köpta” av företaget, att de svikit sina väljare för att i stället springa bolagets intressen.

Men nu är det så, att de politiska partierna får nästan hela sin verksamhet finansierad via staten, antingen direkt eller indirekt. Frågan är varför vi inte betraktar detta beroendeförhållande av det offentliga på samma sätt?

Jämför gärna med hur arbetslösa behandlas. Politikerna vänder sig till dessa och säger ”ni har nu en omställningsförsäkring som ger pengar under några månader framöver. Men för att vi ska vara säkra på att du är flitig i ditt jobbsökande så kommer vi att strypa ersättningen efter en tid. Vi har en bortre parantes. Så ta dig i kragen nu, annars är det slut på sötebrödsdagarna…”

Men när det gäller dem själva så har politikerna inte en bortre parantes. Bidraget är evigt.

Och faktum är att ju sämre kontakt som partierna har fått med väljarna, ju färre medlemmar de värvat till sina organisationer, desto  mer pengar har de också fått av staten.

Till detta kommer en annan problematik som gör partiernas beroendeförhållande till staten ännu mer intressant att diskutera.

Tanken bakom en demokrati är att medborgarna – folket, väljarna, individerna i samhället – ska utse sina företrädare under de kommande åren. Vi gör det genom att gå till vallokalerna och lämna in listor med namn på dem vi vill ska föra vår talan i de beslutande församlingarna. Dessa listor samlas in, summeras och de som fått mest med röster får också mest att säga till om.

Vi räknar antalet näsor och fördelar makten efter vem som har flest bakom sig.

Så långt är allt bra. Det är ett system som fungerar hyggligt. Folk har förtroende för denna ordning och går i hög utsträckning och utnyttjar sin makt.

Men visst är det lite lustigt att folkets valalternativ är bestämda av dem som redan har makten? De listor vi har att välja utifrån är preparerade av partierna, av statligt finansierade organisationer. Våra möjligheter att själva rösta på den som vi tycker bäst representera oss är mycket begränsade. Det är en ”hög tröskel” för den som vill välja någon utanför de etablerade partiernas godkända krets av kandidater.

Tänk er en ordning där rektor väljer vilka som ska kunna kandidera till elevrådet. Eller företagsledningen vaskar fram tänkbara kandidater till fackklubbens ledning. Eller länsstyrelsen har att godkänna vilka tidningar som ska få försäljas i Pressbyrån.

En annan mer träffande jämförelse är Eurovision Song Contest, där folkets röster balanseras av en expertjury. Och där folket har att rösta på vilka melodier de vill, men bara bland dem som experter tagit fram. Tävlingen mellan bidragen sker öppet och med folkets åsikter som grund, men uppbådet av tävlande sånger är utvalt av sådana som har förstånd. Hur skulle det bli annars? Och när folket valt bland de kunnigt framvaskande alternativen har några med förstånd uppdrag att modifiera valresultatet.

Således. De politiska partierna är finansierade av staten. De är, kan vi säga, en del av offentlig sektor, med uppgift att hålla oss i handen när vi går till vallokalen så att inga dumheter begås. Och för att statsapparaten behöver någon form av folklig legitimitet för att kunna fortsätta sin verksamhet.

Dessutom bestämmer dessa offentligfinansierade partier vilka vi har att rösta på när vi väljer ”våra representanter” till de beslutande församlingarna.

Demokrati är att folket får bestämma. Men i Sverige är också demokrati är att statens representanter vaskar fram vilka dessa personer ska vara. Det är demokrati där staten håller uppsikt över beslutsprocesserna. Demokrati är bra, men den behöver en överrock.

Eller är det någon som tror att ett system där vem som helst får rösta på vem som helst skulle fungera? Kan vi tänka oss att de politiska partierna får försörja sig genom sina medlemmar i stället för att finansieras av skattemedel?

Riksdagsvalet 2014

Mer i ämnet