Min lärare la 1976 huvudet på sned, log och sa till mig, ”det ska säkert gå bra”. Hon menade att jag säkert skulle klara mig trots att min pappa var italienare. Jag hade innan dess inte förstått att jag borde se min bakgrund som ett problem och min fröken fick mig att känna stor skam över mitt ”handikapp” trots att det såklart inte var hennes avsikt.
Nästan 40 år senare sitter taggen kvar, men jag och min kollega har nu ett bolag med 350 anställda, varav en stor del har invandrarbakgrund. Det har aldrig varit ett medvetet rekryteringsval, vi har bara sökt efter dem vi tror är bäst lämpade att hjälpa oss att bli bäst. Jag är övertygad om att det bara är så som integrationen i de svenska företagen kan lyckas.
Därför blir jag misstänksam när jag ser till exempel Svensk Bilprovning redogöra för att de har specifika mål för hur stor andel av personalen som ska ha utländsk bakgrund. Innebörden är att människor med invandrarbakgrund annars inte klarar av att kvalificera sig för jobb i näringslivet.
Svensk Bilprovning menar ”att näringslivet behöver ta ansvar” för att integrationen ska lyckas. Så säger bara de som har få med invandrarbakgrund i sin organisation och som tycker att det är viktigare att säga rätt saker än att bygga bra organisationer.
Svensk Bilprovning är inte ensamt om den nedlåtande attityden att målsätta och mäta hur många som har annan bakgrund än svensk. Ett annat bolag som gör en stor sak av hur de jobbar med mångfaldsfrågor är Ångpanneföreningen.
Det är kanske ingen tillfällighet att de har anställt den tidigare ministern Nyamko Sabuni som vet hur en slipsten ska dras. Sabuni var som stadsråd ansvarig för bland annat integrationsfrågor.
Organisationen Rättviseförmedlingens mål är en ”rättvisande representation” i ett jämlikt samhälle. Men näringslivet måste alltid se till individers kompetens, snarare än till vilka grupper som måste representera företaget. Om det till exempel är fler kvinnor än män eller fler syrianer än infödda svenskar som är lämpade för ett uppdrag, måste det få vara så.
Individens identitet på företaget ska inte vara etnisk, könsrelaterad eller kopplad till annan social tillhörighet, utan till det man gör.
Det är bara när värderingsarbetet bottnar i prestation istället för bakgrund som en genuin integration kan lyckas . Bolag som sätter ett gott arbete främst behöver ingen politiker att ta skydd bakom.
Att vi har för få invandrare i svenska organisationer beror på att vi har för få medelstora och växande bolag som drivs av entreprenörer vars yttersta mål är att få bolaget att växa. Det är bara genom att människor fokuserar på resultat istället för gamla regler och vanor som företagen utvecklas och integrationen förbättras.
Det är nämligen inte invandrarna det är fel på, det är organisationernas fördomar och bristande vilja och förmåga att skapa resultat, som inte enbart behöver vara ekonomiska. Dessutom finns det inte någon konflikt mellan humanism och bra företagande, tvärtom är det ena en förutsättning för det andra.
Människor vill jobba i bra och starka företag. Människor trivs där resultat är viktigare än gamla vanor och inrökta normer. Det handlar ytterst om att vi har för få entreprenörsstyrda bolag eftersom en egen företagare alltid vill utveckla sitt bolag och tar mindre hänsyn till fördomar än vad anställda tjänstemän gör.
En entreprenör söker nya lösningar bortanför de intrampade stigarna där tjänstemännen oftast går.
De gör inte som man alltid har gjort, det är just det som kännetecknar entreprenörskap. De är mer villiga att ta risker och förstår att om de gör som de alltid har gjort dör deras bolag långsamt.
Genom att underlätta för människor att starta och driva bolag kommer därför integrationen av sig själv. Det behöver formeras starkare utbildningar för unga människor som vill starta bolag, utbildningar som vilar på praktisk träning och mentorskap. Det behöver bli billigare att anställa och skaffa riskvilligt kapital.
Då kommer fler företag att starta och växa och integrationen snabbas på i rätt riktning.
Dessutom slipper vi känna olusten av den förolämpande höfttacklingen in i gemenskapen där ”de andra finns”.