Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

”Vi är inte rasister”

TEATER · ”Vi tycker att det är fel när Ung Scen Öst har en teaterföreställning som behandlar fördomar, men själv har fördomar om publiken”, skriver gymnasieklassen Hu14 i Motala.

De senaste dagarna har flera tidningar och nyhetsinslag uppmärksammats att Ung Scen Öst har ställt in flera föreställningar av sin pjäs ”Marken brinner” efter att de har blivit behandlade rasistiskt av skolelever i publiken.

Vi själva, skoleleverna, tycker att detta är en stark överreaktion från teaterns sida och att de har betett sig oprofessionellt. Detta är våra upplevelser från den föreställning vi besökte den 14 oktober.

Under teaterns gång blev vi uppmanade att medverka i teatern, genom att knäppa med fingrar, hojta, skriva på bänkarna och gå omkring. Skådespelarna stoppade föreställningen helt två gånger, första gången när en i publiken kastade en penna ut på scenen och en andra gång när personer i publiken diskuterade teatern.

Eftersom pjäsens kronologiska handling var otydlig trodde vi i publiken att avbrotten hörde till pjäsen. Men skådespelarna ansåg att avbrotten var på grund av mobbning, och att lärarna bara stod och såg på.

Eftersom vi blev uppmanade att vara med och agera var inte lärarna säkra på om detta var del av pjäsen. Vad som menas med att de möttes av hotfull stämning har vi ingen aning om, den skapades i sådana fall av dem själva.

Pjäsen visade fientlighet mot polisen och medborgare som försökte hjälpa de människorna som pjäsen handlade om. Syftet med teatern var att väcka känslor, men nu när känslorna väckts och man försöker uttrycka dem ska pedagoger sättas in för att dämpa känslorna.

Det är som att säga "ni får tycka vad ni vill, men inte det här".

Konstigt var att teatergruppen hade förväntat sig att publiken skulle vara helt lugna när de fick höra saker som provocerade. Samtidigt uppmanade de publiken till aktivitet under vissa ställen av föreställningen.

När fick vi i publiken lov att uttrycka oss och inte? Betyder småprat i publiken och pennor i luften att vi riktar rasism mot skådespelarna? Kan det inte bero på rastlöshet?

Enligt oss, elever som faktiskt går i skolan, har vi fått lära oss mycket om rasismens orsaker och konsekvenser. Vi har också fått se flera olika perspektiv av viktiga händelser.

Denna pjäs var däremot onyanserad.

Vi tycker alltså att man får vänta sig reaktioner från publiken när man sätter upp en föreställning med kontroversiellt innehåll.

Vi tycker att det är fel när en teater har en föreställning som behandlar fördomar, men själv har fördomar om publiken.

Vi är inte rasister!