I dag samlas Ukraina, EU, USA och Ryssland i Genève för att tala om krisen i östra Ukraina. Sverige är ett litet land och vår stämma väger lätt, men vi är en del av EU och vi är ett grannland till Ryssland.
Sveriges regering har genom utrikesministern varit mycket tydlig med att säga att ansvaret för den uppkomna situationen ligger hos Ryssland. Det gäller därför nu av att inte vika av från denna linje. Det svenska budskapet bör vara att varje folk måste få bestämma över sitt eget öde och att militär aggression inte kan accepteras.
Diplomatiska samtal är alltid att föredra framför maktmedel som ekonomiska sanktioner och krig. Men hur talar man med en motpart som far med osanning och spelar ett dubbelspel?
När samtalen om Ukraina börjar i dag är det inte rimligt att betrakta Ryssland som en likvärdig partner, som en välvillig stormakt som vill hjälpa till att lösa ett uppkommet problem i ett grannland.
Ryssland bör tvärtom betraktas som en motpart, eller rättare sagt, en motståndare, och behandlas därefter.
Det vi ser nu utspela sig i Ukraina är inte en intern kris i detta land i första hand utan snarare ett lågintensivt krig som startats och underblåses av Ryssland. Vi får vara tacksamma att båda sidor varit mycket återhållsamma med våld. Ytterst få dödsfall har noterats.
Icke desto mindre brukas vapenmakt. Ett antal regeringsbyggnader i östra Ukraina har tagits över av beväpnade irreguljära förband. Förbanden är med all sannolikhet organiserade av Ryssland. Detta är en krigshandling.
Att Ryssland därtill placerat 30 000 soldater invid Ukrainas gräns är också det en militär handling. Varför har man ställt dem där om det inte är för att hota regeringen i Ukraina?
Samtalen i Genève bör därför i första hand handla om att Ryssland attackerat ett annat land. Det är så problemet bör formuleras. Inte som att vi har en inrikespolitisk kris i Ukraina som stormakterna ska lösa.
Budskapet från svensk sida bör därför i konsekvens härmed vara att EU nu bör införa ännu hårdare ekonomiska sanktioner mot Ryssland. Att frysa tillgångar för en handfull av Putins närmaste män och ge dem inreseförbud till EU räcker inte långt. Skarpa uttalanden från EU:s ledare framstår också bara som larviga om de inte backas upp med handling.
Putin har lett in Ryssland på en väg som i längden är ohållbar. Ekonomiskt sett klarar sig inte Ryssland utan sin handel med EU. Ryssland har egentligen bara en exportvara och det är gas som man säljer till Europa. Följaktligen borde det inte vara svårt för EU:s ledare att tänka ut vilken den mest effektiva metoden är för att sätta press på Ryssland.
EU bör kort och gott meddela Putin att unionsmedlemmarnas gasimport kommer att avvecklas om Ryssland inte ändrar inriktning.
Enda anledningen till att EU inte har gjort det hittills är att ingen vill störa de ekonomiska relationerna. Men vi i det rika Västeuropa måste ställa oss frågan om det inte är dags nu att betala för att bevara freden i Europa.
Vi kanske inte kan få fred på annat sätt än att vi måste ta ett djupare tag i plånboken.