SLUTET FÖR KADAFFI Samtidigt som Sirte faller grips en döende Gaddafi av det Nationella Övergångsrådets styrkor. FN, Nato och Sverige har ingen anledning att ångra ingripandet i Libyen. Sverige har all anledning att känna stolthet över vår medverkan. Under det operativa tryck som insatsen genererade höjdes vår förmåga till spaning, lufttankning och samverkan med andra länders flygstridskrafter, skriver Allan Widman (FP).

Samtidigt som Sirte faller grips en döende Gaddafi av det Nationella Övergångsrådets styrkor. Det senaste året har givetvis inneburit ett stort lidande för civilbefolkningen och lett till att landet lagts i spillror. Likväl har FN, Nato och Sverige ingen anledning att ångra ingripandet i Libyen.

Det internationella ingripandet är ett viktigt prejudikat. Få trodde att den politiska kraften fanns och att insatsen kunde ske så snabbt.

Den luftburna insatsen över Libyen måste ses som en stor framgång för deltagande nationer. Såvitt man vet är de civila offren till följd av Natos insatser få. Utan att bryta mot de regler för insatsen som FN ställt upp begränsades Gaddafis försök att utplåna motståndet effektivt.

Gaddafis långvariga och hårda motstånd förvånade många. En än mer utdragen konflikt, som också innefattat strider mellan olika fraktioner i motståndsrörelsen, hade kunnat leda i en helt annan och olycklig riktning. Ett långvarigt blodbad utan politiska lösningar skulle inneburit slutet för skyldigheten att skydda. Men nu måste diktatorer världen över noga tänka sig för.

Sverige har all anledning att känna stolthet över vår medverkan. Det svenska flygvapnet, som inte varit insatt under nästan femtio år, kom snabbt på plats. Under det operativa tryck som insatsen genererade höjdes vår förmåga till spaning, lufttankning och samverkan med andra länders flygstridskrafter. Dessutom var det politiskt värdefullt att ett militärt alliansfritt land deltog när många av Natos medlemmar valde att stanna hemma.

Kriget i Afghanistan och den globala ekonomiska krisen har påtagligt minskat intresset av fredsfrämjande, internationella insatser. Många länder minskar nu sina ansträngningar i flera operationsområden. Det handlar inte enbart om pengar, utan också om en minskad tilltro till militära resurser som medel för att skapa fred och stabilitet. Även på denna punkt kan framgången i Libyen komma att få betydelse.

De närmaste veckorna avvecklas den militära insatsen. En mödosam och resurskrävande återuppbyggnad tar vid. Att skapa politisk och rättslig stabilitet i ett land som egentligen aldrig varit fritt blir ingen lätt sak. Huvudansvaret att stödja det libyska folket vilar på EU. Trots den skuldkris som nu engagerar huvuddelen av Europas politiker måste alla tänkbara ansträngningar inledas omedelbart. Det handlar inte bara om att stödja ett behövande folk utan också om att skapa säkerhet i unionens närmaste grannskap.

Den arabiska våren har lett till frihet i Tunisien och Egypten. Att nu även Libyen lyckats kasta av sig diktaturens ok kommer att ge nytt hopp hos andra.