”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som inte är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person.”

Citatet ovan är från Vilhelm Mobergs debattskrift Därför är jag republikan från 1955, men faktum är att fjäskandet för kungafamiljen fortfarande pågår. I medierna får vi ständigt läsa nyheter om Estelle Bernadottes uppväxt, kungens jaktturer eller drottningens klänningar.

Svenska folket uppmanas att beundra en familj som anses finare än andra och kungen innehar vårt lands högsta offentliga ämbete trots att han aldrig har blivit vald till detta.

Familjen Bernadotte har fötts till rikedom, inflytande och positioner som inte är nåbara för några andra svenska medborgare. Det är sorgligt att detta gammaldags bördssamhälle, byggt på privilegier och släktskap, får leva kvar i en modern demokrati.

Medborgare förväntas fortfarande kröka rygg för statschefen, i stället för att se innehavaren av ämbetet som en folkets tjänare. Symboliken kring monarken frammanar en inställsam attityd, som inte uppmuntrar en förnuftig och kritisk granskning.

I kväll bjuder kungen Sveriges folkvalda parlamentariker till fest. Enligt inbjudan blir det ”divertissement och supé hos deras majestäter på Stockholms slott”.

Riksdagens ledamöter, framröstade av folket, förväntas att niga och buga för monarkerna för att visa vördnad för ett styrelseskick som borde förpassats till historiens sophög redan då Sverige införde demokratin.

Vårt land har haft allmänna och fria val i snart 100 år, men fortfarande är det högsta offentliga ämbetet förbehållet en enda familj.

Vi engagerar oss för ett republikanskt Sverige därför att vi tror på demokrati och anser att alla offentliga poster i samhället då ska vara öppna för alla medborgare. Människor ska ha möjlighet att nå de högsta positionerna utifrån egna meriter, inte genom hävd eller arv.

I regeringsformen talas om att all offentlig makt utgår från folket och att riksdagen är folkets främste företrädare. Även om kungen formellt förlorat mycket makt har han fortfarande ett stort inflytande.

Carl Gustaf Bernadotte är ordförande vid särskilda informationskonseljer med regeringen och vid den särskilda konselj i vilken regeringsskifte äger rum. Han förklarar riksmötet öppnat, en tradition som ceremoniellt påvisar att riksdagen erhållit sin makt från kungen och inte från folket. Han är också ordförande i utrikesnämnden, där rikets förhållande till främmande makt avhandlas.

Inflytandet som kungen och hans familj har är numera dock huvudsakligen av informell karaktär. Det handlar framför allt om deras omfattande nätverk och ständiga tillgång till media.

Just kungahusets framgångsrika pr-arbete med sitt egna varumärke är välkänt, inte minst att de genom sina kanaler i sociala medier kan påverka bilden av sig själva. I bakgrunden bygger de samtidigt sin maktbas på möten, luncher och middagar med andra makthavare. Detta är en medveten strategi från hovet, inte minst för att bevara sin egen existens.

Vi kan inte stödja ett statsskick där ämbetet som statschef går i arv inom en utvald familj. Vi ställer inte upp på kungafjäskeriet och avstår därför från att delta på hovets middag.