Programledare i Melodifestivalen
Från vänster; Petra Mede, Charlotte Perrelli, Gina Dirawi, William Spetz, Sarah Dawn Finer och Henrik Schyffert, några av de totalt åtta programledarna i Melodifestivalen 2016. Foto: Christine Olsson/TT
Debattinlägg

”Mellon – ljuset i mediemörkret!”

Melodifestivalen ·

”Vi är ett gäng hårt prövade själar som bara vill glömma den globala flyktingkrisen, den politiska röran i vår riksdag, kriget i Syrien, Donald Dum i USA och allt annat som gör att man bara vill kvittera ut en ask Sobril, dra täcket över huvudet och aldrig mer stiga upp”, skriver Viggo Cavling.

Om debattören

Viggo Cavling
Entreprenör och föreläsare

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

På lördag händer det igen. Vår största julgran tänder på. Cirkusen börjar i en islada i Göteborg. Åker ett kort varv runt i ett vinterkallt Sverige för att om fem veckor landa i Friends arena i Stockholm.

Mellon är som alla vet tillbaka. Finalen den 12 mars är den riktiga julaftonen för miljontals människor i vårt land.

Vi är ett gäng hårt prövade själar som bara vill glömma den globala flyktingkrisen, den politiska röran i vår riksdag, kriget i Syrien, Donald Dum i USA och allt annat som gör att en bara vill kvittera ut en ask Sobril, dra täcket över huvudet och aldrig mer stiga upp.

Mellon är ljuset i mörkret. Den glittrande fyren som håller oss alla vid Polcirkelns rand vid liv fram till vårdagjämningen den 20 mars. Mellon är ett fönster som öppnas upp för alla som sitter hemma och hinkar en låda Chill Out och bara vill njuta utan minsta krav på pretentiös analys och jobbig fackkunskap.

Mellon är minsta motståndets lag, en perfekt förvändning att bjuda in vänner och grannar till ett TV-kalas av högsta klass. Jag har flera vänner som arbetar på olika nivåer i pyramiden på detta jätteprojekt och jag kan avslöja att INGET – absolut INGENTING – lämnas åt slumpen.

Varje pruttskämt är vägt på guldvåg. Varje körsångares frisyr har fönats i timmar. Varje kameravinkel har repeterats noga. Mellon är det bästa av det bästa inom svensk tv-underhållningsindustri.

Att det ändå kommer att bli skandalrubriker varje söndag i Expressen och Aftonbladet säger mer om behovet av att sälja tidningar än Mellomedarbetarnas kompetens. Händelser som att Anna Books bidrag diskas från Melodifestivalen, tillhör undantagen.

I Sverige har vi Mellon. I USA har de Super Bowl. I Italien har de en påve. Alla nationer behöver en julgran att dansa runt. Det ligger i Homo sapiens gener.

Människan är det enda djuret på jorden som kan tänka ut genialiska tankar som relativitetsteorin, de sju dödssynderna och låttitlar som Fyra bugg och en Coca Cola.

Mellon är ett program som kan skvala i bakgrunden på ett kalas. Men det är också ett program som går att analysera och dissekera på samma sätt som om det vore en ny navelskådande dagbok av Lars Norén.

Politiska experter använder Eurovision Song Contest för att sia om demokratins framtid i Europa. Att vi alla kan enas om att sitta några timmar framför en direktsändning tillsammans är faktiskt ett tecken på att vi förstår Gunnar Ekelöf.

Det som är botten i en schlagerfjolla är också botten i Vladimir Putin, Jimmie Åkesson och Björn Kjellman.

Jag ska vara ärlig och erkänna att Mellon mer skvalar i bakgrunden hemma hos mig än att jag sitter klistrad framför skärmen. Men jag vill att schlagerfönstret ska vara på glänt. Allt annat vore så unket.

För några månader sedan hörde jag Björn Ulvaeus prata om när ABBA var med i Eurovision 1974. Att de fyra abborna skulle vara med i tävlingen var verkligen inte självklart. Det var ett resultat av att inget internationellt skivbolag i världen ville ta i ABBA ens med tång.

På denna tid hade vi nämligen inga världsstjärnor som Robyn, Zlatan och Avicii. På 70-talet var Sverige bara känt för en enda sak: den svenska synden.

Följaktligen var det bara ett enda litet obetydligt skivbolag som ville ge ut ABBA: Playboy Records. Det blev några singlar på vinyl, men det lyfte aldrig.

Då bestämde sig Björn och Benny för vara med i den svenska schlagerfestivalen. De vann den svenska finalen och för att tränga igenom rutan, även om ingen förstod sig på ABBA:s musik, skaffade bandet världens häftigaste scenkläder skapade av Owe Sandström.

ABBA bad Göran Malmberg att bygga den i dag legendariska stjärngitarren. Bandet trängde igenom både visuellt och ännu mer musikaliskt. De blev svenskt musiklivs första världsartister.

ABBA använde Mellon som en trampolin ut i världen. När Eurovision Song Contest fyllde 50 år 2005 blev ”Waterloo” framröstad till den bästa låten ever.

För nästan alla andra – även de svenska internationella vinnarna – är tävlingen mer en form av gigantisk krockkudde än en avskjutningsramp mot evigheten.

Bara några timmar efter den stora finalen är det få som minns vinnaren eller vinnarlåten. Detta kan tyckas sorgligt, men vad lever för evigt? Ingenting.

Mellon är det bästa sättet påminna oss om att leva i nuet. Att sitta tillsammans med nära och kära och sjunga med i en glad refräng är livet på en pinne. Att rasa när en röstningsdator inte registrerar din röst som den ska och ringa till Expressen och klaga är lika härligt.

Mellon är som livet borde vara och Sverige var en gång och aldrig mer kommer att bli. När alla de andra julgranarna i Sverige har försvunnit syns den enda vi har kvar desto bättre.

Vi måste värna och ära Mellon eftersom om den försvinner, finns det inget kvar alls som enar vårt land.

Länge leve Mellon och dess tre heliga profeter Gina Dirawi, Christer Björkman och Petra Mede.

Hela nationens framtid vilar på era axlar den närmaste månaden.

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.