Häglaredsmasten har saboterats och rasat. SOS Alarm 112 gick inte att nå i hela landet.
Flygledningen låg nere och plan fick inte starta från bland annat Arlanda, Landvetter och Bromma. SJ:s bokningssystem låg nere under torsdagen.
Vad är det egentligen som händer?
I själva verket får vi det vi betalar för, varken mer eller mindre. IT-teknik och modern e-kommunikation har gett oss enorma relativa besparingar i samhällstjänster och höjt den så önskade produktiviteten.
Vi kan idag göra mer med mindre personal och det har gjort många samhällstjänster relativt sett billigare än de hade varit annars. Samtidigt har servicenivåer höjts rejält för de som har tillgång till modern teknik som smarta telefoner med appar.
Med en knapptryckning kan vi var som helst och när som helst boka och betala för en resa eller för den delen parkering. Inget behov av köande eller att man behöver vara på en viss plats i god tid.
Denna moderna teknik är idag allerstädes närvarande. Forna framtidsvisioner om det ständigt uppkopplade samhället, visioner som en gång var science fiction, har infriats – rent av överträffats.
Och det fungerar bra. Rent av oftast mycket bra.
Men digitala e-tjänsters funktion är lika binär som de underliggande datorernas minnen. Antingen fungerar de, eller så fungerar de inte.
När vi eliminerat människan ur kedjan finns inte längre någon möjlighet att hantera allvarliga fellägen. En liten störning och tjänsterna fungerar inte alls.
Flaskhalsarna är många.
Som gammal systemutvecklare vet jag att IT-branschen levererar i bästa fall det som beställaren beställt. De flesta IT-projekt misslyckas på ett eller annat sätt.
Ofta glömmer beställaren att beställa redundans och backupsystem.
De kostar pengar och behövs bara någon enstaka dag, rent av enstaka timme om året. Samtidigt skulle kunderna tvingas betala mer för sin service.
Och när allt fungerar bra klagar vi inte på att det är billigt och servicenivån är skyhög, omedelbar och i vår ficka. Sedan går vi i taket över att samhället blivit mer sårbart. Fast det är exakt det pris vi betalar.
Vi är knappast beredda att betala 20 procent mer för våra biljetter för att slippa de där timmarna varje år som det strular.
Särskilt som bara en bråkdel av oss verkligen akut drabbas av haverierna. Handen på hjärtat så är det inte jordens undergång att ett flygplan blir försenat, rent av inställt.
För enskilda resenärer kan det vara en katastrof av högst personliga och individuella skäl. Men för de flesta är det bara obekvämt. Snarare visar avbrotten på att samhället fortsätter fungera, om än under klaganden i sociala medier.
Livet går vidare och vi får tid att reflektera över vår tillvaro och hur bra vi egentligen har det. Så bra att det är på gränsen till bortskämt, eller väl över den gränsen.
Fast det är klart. Den dagen kommunikationerna inte återställs och strömmen inte kommer tillbaka. Den dagen blir det väldigt annorlunda. Fast vi är inte där än.
Är du beredd om det sker?