SOK förstod i ett tidigt skede att Australien skulle få det svårt med ryttartävlingarna och därför beslöt man redan i november 1953 att söka ryttardelen av spelen.

Ryttarspelen i Stockholm en succé

Då kostnadsberäknade man arrangemanget till 690000 kronor.

Under IOK-sessionen i maj 1954 telegraferade Bo Ekelund från Aten följande: "Goda chanser vi får Ryttar-OS, sänd fler telegram till IOK från staten, kommunen, SOK.".

Innan vi tar oss an spelen i Melbourne stannar vi i Stockholm och Ryttar-OS som avgjordes 10-17 juni på Olympiastadion som nu för andra gången stod värd för olympiska tävlingar. När IOK röstade om vilken stad som skulle få ta över Ryttarspelen från Melbourne så vann Stockholm stort. Stockholm fick 25 röster, Paris 10 och Rio de Janeiro 8.

Stockholm hade två år på sig att arrangera tävlingarna och detta utan direkt stöd från varken staden eller staten. Ett garantibelopp, 200000 kronor, ställde staten dock upp med om ett underskott skulle uppstå.

Organisatoriskt, ekonomiskt och sportsligt blev spelen en dundrande succé. Vinsten blev 300 000 kronor och spelen omsatte totalt nära 2 500 000 kronor vilket kan jämföras med de tidigt budgeterade 690 000 kronorna.

I dressyrtävlingen deltog 36 ryttare från 17 nationer, i fälttävlan 56 ryttare från 19 nationer och i hoppning 66 ryttare från 24 nationer. Aldrig tidigare hade så många ryttare och nationer samlats i en ridsporttävling. Invigningen på Stadion blev pampig och i ryttarkretsar talades och talas det fortfarande om att den var något alldeles extra.

Dramatisk fälttävlan

Fälttävlan blev dramatisk ur många synpunkter. Här tog svenske Petrus Kastenman mycket sensationellt guldet. Terrängritten är ju den delen i fälttävlan som ska ge det största utslaget och det gjorde den nu också. Banan, och speciellt hinder nummer 22, blev betydligt svårare än alla tänkt sig efter ett ihärdig nattregn. När banan besiktigades var det ingen som hade några synpunkter på hinder 22 men gyttjan framför hindret ställde till problem. Här hände många otäcka tillbud.

Värst råkade svensken Johan Asker och hans häst Iller ut. Iller fastnade i gyttjan vid hindret och det tog nästan en halvtimme att få loss Iller som man efter detta tvingades nödslakta på plats. För sporten hängde denna del av tävlingen med i många år som ett tungt ok och för det svenska laget betydde det att man var borta från lagtävlingen.

Sena spel försvårade säsongsplaneringen

OS i Melbourne avgjordes rekordsent. Spelen pågick 22 november till 8 december vilket naturligtvis innebar problem för många aktiva i deras säsongsplanering.

Inför tävlingarna i Melbourne stod det tidigt klart att anslaget för Melbourne skulle betyda stor återhållsamhet. SOK beslöt också att specialförbunden inte skulle få skicka några deltagare och ledare på egen bekostnad. Den regeln fick SOK ganska omgående ändra på. Till slut blev det så att av de 95 aktiva och 31 ledarna i Melbourne var nästan en tredjedel bekostade av de olika olympiska specialförbunden.

Det mest kända fallet var roddarna. De hade fått besked om att de var tvingade att placera sig bland de tre främsta på EM för att kunna kvittera ut en OS-biljett. De klarade inte detta och SOK sade bestämt nej till deras deltagande.

Men roddarna hade då skaffat sig en sponsor i skeppsredaren Thordén i Uddevalla. Med hans pengar i ryggen kunde roddarna åka till Melbourne där de gjorde sensation och tog silver i fyran med styrman och kom fyra i åttan.

Ungernkrisen fick konsekvenser

Ungernkrisen 1956 fick också konsekvenser för spelen liksom Frankrike, England och Israels anfall mot Egypten. Dagen efter, 5 november, den sovjetiska invasionen av Ungern beslöt SOK att man skulle delta i sommarspelen men samtidigt vädjade SOK till IOK att man skulle bereda Ungern möjlighet att delta på IOK:s bekostnad. Truppledningen fattade sedan det slutliga beslutet att delta den 18 november i förläggningen i Melbourne. Prins Bertil tvingades dock avstå från resan på grund av det politiska läget.

Tre nationer beslutade att inte delta i Melbourne på grund av den sovjetiska invasionen och det var Schweiz, Spanien och Holland. Anfallet på Egypten innebar att Egypten, Libanon och Irak lämnade återbud.

Den sovjetiska truppen bemöttes av värdnationen artigt men kyligt och berömd är vattenpolomatchen mellan just Sovjet och Ungern. En match som urartade i hårt och ruffigt spel och där man så här i backspegeln kan konstatera att båda lagen hade lika stor del i att matchen urartade.

Öst- och Västtyskland förenade under spelens gång

I Melbourne uppträdde för första gången ett kombinerat lag från Öst- och Västtyskland. IOK-presidenten såg detta som en stor seger för inte minst honom själv och den olympiska rörelsen att man lyckats med något som politikerna gått bet på. De båda staterna uppträdde även 1960 och 1964 med alltyska lag.

Kanotkungen Gert tog en väntad seger

En bra bit utanför Melbourne blev det däremot större svenska framgångar och inte oväntat var det hos kanotisterna och seglarna.

37-årige Gert Fredriksson tog vid Lake Wendouree sina fjärde och femte OS-guldmedaljer.

Gert var länge osäker på om han skulle dubblera eftersom milloppet stod först på programmet. Men Gert tog chansen och kunde totalt ohotad vinna milloppet med tio (!) sekunder och sedan 1000 meter med nära tre sekunder. Än en gång visade Gert att han var världens kanotkung!

Seglarna höll till i Port Philip Bay och där var Lasse Thörn stor guldfavorit i sin nya 5.5:a. Lasse infriade alla högt ställda förväntningar och hade guldet klart redan före den sista seglingen!

I drakbåtsklassen var det betydligt tuffare för Folke Bohlin. Guldet såg ut att vara vikt för norrmannen Ole Berntsen när det var två seglingar kvar. Bohlins chans var att vinna de två sista seglingarna medan Berntsen måste misslyckas för att förlora guldet. Bohlin tog chansen och vann de två sista seglingarna och klarade hem guldet med minsta möjliga marginal.

Icke godkänd insats av Sverige

Den svenska insatsen i Melbourne fick inte godkänt av SOK och man konstaterade vid ett styrelsemöte efter spelen att de pengar som förbunden fick för sina OS-förberedelser inte alltid hamnade där dom skulle utan uppslukades i förbundens ordinarie budget. Klarare regler krävdes.

Melbourne visade sig också var det sista, eller kanske förhoppningsvis snarare senaste, gången som Sverige fanns med bland de tio bästa nationerna på ett sommar-OS.