Blicken fram, sen blicken på barren. Tränaren tittar på henne. Hon tittar på barren. De säger ingenting. Ventilationen surrar. Fokus. Mera hos Jonna Adlerteg än alla andra 17-åringar man sett sammanlagt. Hon tränar inför OS i Eskilstunahallen.

-Man måste vara fokuserad när man kör. Sen är det viktigt att man slappnar av, så man inte blir helt slut i huvudet, säger hon.

Upp i barren, hennes favoritgren. Ett varv, ett till, sen svänger hon in fötterna där händerna varit för att hoppa över till det högre räcket, den högre barrholmen. Och rakt upp på det elastiska räcket för att stå på händer, för ett ögonblick blickstilla. Sen avslutning, tränaren Sebastian Melander, i sina badtofflor beredd om Jonna Adlerteg skulle missa. Adlerteg missar inte.

-Jag har inga större förhoppningar på finaler men jag vill göra en bra prestation, säger Adlerteg.

2016 är målet

Det är OS 2016 som är det stora målet, och fastän hon utvecklat sina program är alltså inte en final inom räckhåll. Fler ändringar är inte aktuellt innan OS, nu handlar det om finslipning och repetition. Tio gånger ska hennes program göras en eftermiddagsträning, i varje gren - barr, bom, fristående och hopp.

-Hon vill klara hela tiden. Hon vill att det ska vara perfekt, säger Melander som delar på tränarsysslan med Helena Andersson.

Tävlingen inleds med kval i alla grenar, åtta till final i varje gren, 24 till mångkampsfinal.

-Håll stilla, håll, säger Melander när barrprogrammet närmar sig slutet än en gång. Jonna missar taget, trillar, tränaren ner på knä, fångar upp delar av fallet. Ingen skada skedd, men Jonnas blick blir svart. Han pratar. Hon går bort till magnseiat för händerna. Vit magnesia, svart blick.

Mitt i allt

Dags för hopp - volt, språngbräda, plint, och sedan en volt i luften. Mitt i aktiviteten i hallen - det flyger en nalle från ett av de små barnen, åtta unga gymnaster övar jämfotahopp, en ledare klappar i takt, musik - "Dom andra" med Kent. Mitt i allt detta efter två timmar och 37 minuters träning - koncentrationsblicken igen. Som en kniv, som ett Darth Vader-svärd. Jonna Adlerteg sätter av för ett hopp. Ett perfekt hopp, som följs av ett litet leende och Melander som säger: "Ja, ja, bra, härligt".

Hon är 17 år och går fortfarande i skolan, med lite tankar som andra tonåringar "det är det som är det jobbiga att man måste plugga också". Men inför ett gymnastikmoment, en bestämdhet, en koncentration som ingen vågar bryta.

TT: När får vi i publiken andas ut? Efter dina sammansatta kombinationer på bommen, där det ofta avgörs?

-Nej, man pustar ut efter avhoppet, säger Adlerteg bestämt.

Vi håller lydigt andan så länge vår enda gymnast i OS vill.