Tre korsbandsskador har Oscar Carlén, 23, haft. Det är fler än de flesta spelare har under en hel karriär. Den första när han var femton, i vänster knä. Sedan gick det bra några år - han blev utlandsproffs - men i februari 2011 drabbades han av en ny korsbandsskada, i höger knä.

Han opererade sig och var sakta på väg tillbaka, men så från ingenstans, i september 2011, drog han av korsbandet igen på en träning med Hamburg. I februari i år opererade han knäet för tredje gången, och först nu, ett halvår senare, kan han börja träna igen med laget.

– Det jag kan göra med laget är styrketräning och löpträning. Ungefär där jag är i rehabfasen, säger han till SVT.

Hur känns knäet? Gör det ont?

– Egentligen inte. Det känns faktiskt ganska bra. Det är en klar skillnad jämfört med förra rehabperioden, och det är jäkligt skönt, säger han.

Hur har du mått efter operationen?

– Det har vänt lite, när knäet blivit allt bättre. Mitt allmäntillstånd har varit bättre efter senaste operationen. Det var värre efter att korsbandet hade gått av och jag fick vänta fyra månader på operationen. Då var det tungjobbat, säger han.

Fyra månader. Så långt tid tog det alltså innan han fick genomföra sin senaste operation - trots att korsbandet var av. Det var en minst sagt smärtsam period.

Tog ben från höften

– De pluggar igen de gamla borrkanalerna med ben uppifrån höften. Då var det tvunget att läka i fyra månader för att man skulle kunna göra nya borrhåll. Då gick jag utan korsband och bara väntade på en ny operation. Det var en tungt period,  jävligt segt.

– Det är lite tecknad film över hur man lagar en människa. Några borrhål i knäet som är för stora, då tar man ben från någon annan stans och bara pluggar igen. Det är tydligen så det går till. Jag hoppas dom vet vad dom gör, och läkaren kändes bra, det kändes tryggt.

”Det är sista chansen”

Han har svårt att ge någon prognos om när han kan vara tillbaka på planen.

– Man vet att det kommer ta längre tid än en vanlig korsbandsrehab. Jag har hört att det tar mellan nio och tolv månader att läka, och i så fall kan jag vara tillbaka mellan november och februari. Men det är svårt att säga. Det är sista chansen, jag har inte råd att knäet ska gå sönder någon mer gång. Man får ta det extra försiktigt. Det handlar på något sätt ändå om karriären.

Kan knäet bli helt återställt?

– Svårt att säga. Det är ju skador i knäet som aldrig kommer att läka. Broskskador, meniskskador... Sen hoppas jag kompensera det på andra sätt, att bygga upp muskler runtomkring så att man ändå kan få 100 procent stabilitet. Men visst, det finns skador som inte kommer att läka.

Han har två år kvar på kontraktet med Hamburg, som stöttar honom mycket i rehabiliteringsprocessen. Längtan till spel med klubblaget är stor, men även

Saknar du landslaget mycket?

– Ja, verkligen. Jag är väldigt avundsjuk på de som får spela OS nu. Det har varit en dröm för mig. Jag har varit med ända sedan vi bommade kvalet 2008, på alla mästerskap fram till i år. Nu när det vankas OS får man inte vara med och påverka, det blir man lite less på.

Han ger Sverige bra chanser i OS - och kräver minst en kvartsfinal.

– Ser bra ut. Vi har fått en bra lottning, och vi ska vara minst trea i gruppen. En kvart ska vi absolut nå. Oavsett om vi slutar 1:a eller 4:a i gruppen blir det svårt motstånd i kvartsfinalen. Kvartsfinal kan man sätta som krav i alla fall.

Hur ser framtiden ut för svensk handboll tycker du?

– Vi har många unga spelare som är på gång. Det är många jag spelat med i J- och U-landslag som är i toppklubbar i Europa. (Niclas) Ekberg i AG, Kim Ekdahl (Du Rietz) i Rhein-Neckar Löwen och jag i Hamburg. Det finns gott om talanger. Många av oss har varit med en del i landslaget redan och skaffat oss rutin, även om det inte går att jämföra med de som lägger av nu.

2016 då får vi se dig på planen?

Ja, 2016 det är mitt år!, säger han och skrattar.